Till minnet av Frithiof – ”Hundra år senare är hans arkitektur alltjämt en betydande del av Åbos själ”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den 27 maj 1925 – för snart 100 år sedan – dog arkitekten Frithiof Strandell i Åbo.
Två dagar innan hade han fyllt 60 och hyllats med utesång. Den avnjöt han på sin lilla hörnbalkong i hemmet på andra våningen i det magnifika jugendhuset Hjorten, ritat av honom själv, vid Vårdbergsparken.
I det för årstiden ruggiga vädret blev balkongen dock ödesdiger. Strandell ådrog sig en otäck förkylning, som två dagar senare tog hans liv.
Som andre redaktör på ÅU (2000–2005) bevakade jag kommunalpolitik i Åbo.
En fascinerade del av arbetsfältet var stadsplaneringen och stadsbilden.
Sistnämnda i Åbo är som känt något av en plågsam tidsresa.
Under de galna 1960–80-talen såg starka intressen till att pepparkakshus mejades ned och ersattes med betonglådor.
Nej då, inte bara i Åbo. Men här revs och byggdes det i en politisk kohandel så dimmig och grotesk att fenomenet kom att kallas ”Åbosjukan”.
Som tur skördade sjukan selektivt sina offer. Flera tidiga 1900-talshus överlevde slakten. Till all lycka för landets äldsta, snart 800-åriga stad, som också ståtat som europeisk kulturhuvudstad.
Frithiof Strandells yrkesverksamma år i Åbo inföll 1897–1911.
Hundra år efter hans död utgör hans arkitektur, ett tjugotal hus och fasader, alltjämt en betydande del av Åbos själ.
En Strandellsk rundtur kan gott börja i Kuppis, gå i sicksack genom staden och avrundas närmare hamnen.
I Kuppis hittar vi Åbo porslinsfabrik, idag Old Mill, från 1919, ett av Strandells sista verk.
Vidare till Kaskisgatan och Vårdbergsparken står sagoslottet Hjorten (1903) och annexet Kalven (1907).
På granntomten restes ståtliga Pantern (1910) och mittemot Kaskenlinna (1907), där Strandell dessutom ritade träinredningen i det apotek, som idag är ölkrog.
På andra sidan Aurabron finns Strandells första betydande hus i Åbo: inget mindre än det monumentala Verdandi (1898) i Slottsgatans och Auragatans hörn.
Mittemot hittar vi Åbo Aktiebank – senare Old Bank – i Kakolagranit, signerat F. Strandell 1907.
På samma gata, i hörnet till Köpmansgatan, står Lampans hus (1908) och vid ån Ingmans (Casagrandes) hus, vars fasad bär Strandells penndrag.
Liksom Gamla Börs (1904) och hela det hotell (1909), som föll offer för rivningsvågen 1976.
Idag har också det ersättande tabernaklet givit plats åt vad som är nya, fina Scandic.
Diagonalt på andra sidan torget står Prima (1904) och lite högre upp, nära Konstmuseet, posteljon Danielssons hus på Auragatan 20 (1904) och mittemot det pampiga Wuorilinna (1902) i rosa.
På andra sidan museiparken ståtar det utpräglade jugendpalatset Albatross (1910) i brunt. Några stenkast mot domkyrkohållet hittar vi Barkbackens servicehus, även känt som Wilénska huset eller Gubbhemmet (1907).
Färden mot ån går först via Humlegårdsgatan 14 och det näpna, numera fint restaurerade gula huset som Strandell ritade åt möbelfabrikör Johan Maijala 1901.
Det var hans första utpräglade jugendhus i Åbo. Inklämt på gården mittemot Stockmann står Betelkyrkan (1908), som senare byggdes till efter Erik Bryggmans ritningar.
Nere på Västra Strandgatan 27 smyckade Strandell fasaden på gamla saltmaganiset och ritade grannen i trä, där Sergio’s nu finns.
Lite högre upp, i hörnet av Hantverkargatan och Universitetsgatan, står Nylundska huset (1902), en träpärla där Åbo pås- och kuvertfabrik verkade.
Sista hållplats på denna Via Strandell blir Slottsgatan 59 och ett av hans sista större projekt, bostadshuset Minerva (1911).
I slutet av sin karriär skulle Frithiof Strandell ännu rita ett antal privatvillor i Åbo, men mest koncentrera sig på familjen, fru och sex barn, han fick först efter fyllda fyrtio.
Familjen vilar i samma grav på Åbo begravningsplats, vars port mot Hammarbacken liksom vaktas av ett litet, sirligt gult hus i trä.
Ritat av gissa vem?
Här kan du läsa fler kolumner av Stefan Wallin.