Kolumner

De första kommentarerna mina ögon föll på bekräftade att Iivo Niskanen hade räddat Finlands ära, och inte nog med det. Han hade rentav ”frälst det finska folket och skänkt oss ett guld”

Mörkertalet inom sjöfarten måste vid det här laget vara mycket stort, och precis som i resten av samhället finns det de som aldrig vågar anmäla eller ens diskutera med kollegorna.

Det är svårare att driva en omänsklig politik mot människor med ett ansikte och en historia, det är lättare om de bara är siffror i byråkratins kugghjul. Det är i detta ljus man kan förstå den enträgna ansträngningen att förpassa ”de enskilda fallen” tillbaka till byråkratins anonyma dunkel.

Man kan tänka sig att Jesus är som tanten i min navigator. En röst som säger vart man ska svänga och vilka vägskäl man ska välj

Asylpolitiken har helt tydligt skärpts, men ansvaret för den förändring som skett är det ingen som vill bära.

Numera hör hållbarhetsmål och -tänkande även till dagens idrottsevenemang, åtminstone till de största som OS. Jag blev så intresserad av detta att jag kollade OS-arrangörernas hållbarhetsprogram.

"Det gick inte som på Strömsö" är medelåldersmänskans motsvarighet till tonåringens "Sorry att jag inte är perfekt!"

Fantastiskt att ni orkar, ropar alla i kör. Men sen, när det blir frågan om lön för arbete blir det så stilla och så tyst.

Devisen ensam är stark får ge sig och fram stiger en sisu som betyder glad beslutsamhet. En sådan sisu applåderar jag.

När åkeriföretagaren fattar sitt köpbeslut behöver han all tillgänglig – och pålitlig – information. Det är det vi nu i Europaparlamentet har jobbat aktivt för.

Idealet, ur tillverkarsynvinkel, är att varan håller så länge att kunden efter de första spontana svordomarna trots allt är nöjd.

Om det politiska systemet ska fortleva måste förtroendet för partierna återskapas. Av partierna krävs därför att såväl teman som verksamhetssätt förnyas.

Så när du säger att jag är din kompis så svarar jag tack och tack detsamma. Och påminner att man tar av sig kepsen vid matbordet.

Det finns personer som anser att det går bra att använda ord som kan upplevas som nedsättande och kränkande i modernt språkbruk och hänvisar till ordets ursprungliga betydelse. Det argumentet köper varken Parkvall eller Melin. Inte heller jag.

Vilda västern-eran, där vem som helst kan bli störst på internet, är definitivt över. Dagens läge liknar mera John D. Rockefellers oljemonopol på 1800-talet.

Formellt har ärkebiskopen större makt i förhållande till kyrkan än vad presidenten har i förhållande till staten. Det gemensamma för dem är att de vardera också har ett mera informellt, och därför mindre kontrollerbart, inflytande över större delen av Finlands folk.

I dag är det inte tillåtet att använda telefonen då man kör bil, men det finns tydligen inget som hindrar att man surfar på bilens internet och tittar på ett videoklipp på Youtube.

Man skall sluta så länge någon ännu frågar varför. Och allting har sin tid. Det känns liksom lagom nu.

Riktigt ännu har jag ändå inte tänkt söka mig till de sälla jaktmarkerna, men faktum är att jag med åldern har blivit allt mer nostalgisk och börjat sakna min hemstad.

Att ångra sig ens lite emellanåt tror jag bara gör oss gott, då anstränger vi oss kanske lite mer nästa gång.