Sannfinländskt Finland – quo vadis
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Under årtiondenas lopp har jag outtröttligt kämpat för ett demokratiskt, pluralistiskt samhälle, för studenternas rättigheter och internationalisering av högskolorna.
Jag är i aktiv kontakt med flera riksdagsledamöter och ledande personer vid Finlands Akademi i vetenskapspolitiska ärenden.
Ibland har jag kunnat påverkat politikerna. Nu har vi annorlunda tider.
På grund av att Sannfinländarna medverkar i den nuvarande regeringen har Finland tagit stora steg bakåt i dessa frågor.
Utländska doktorer som har avlagt doktorsexamen jagas bort från vårt land efter tre (!) månader efter utexamineringen.
Detta är alldeles orimligt. Åtminstone i stora och medelstora företag tar själva rekryteringsprocessen vanligen flera månader inte enbart i Finland utan i hela Västeuropa.
Finländska universitet har tvingats till ”samarbetsförhandlingar”, uppsägning av meriterad och aktiv personal samt till skyhöga terminsavgifter för studenter som kommer utanför Europeiska Unionen.
Allt detta har skett under de tidsperioder då Sannfinländarna har suttit i regeringen, det vill säga i Sipiläregeringen och Orporegeringen.
Den fascistiska och rasistiska hets som idkas av det sannfinländska partiet har lett till ökad kriminalitet som har rasistiska motiv, t.ex. fruktansvärda knivhuggningar som vi har fått uppleva i våra storstäder under de senaste tiderna.
Vem vågar gå ut på kvällen?
Den nuvarande riksdagens talman har straffats för hets mot folkgrupper – det är allmänt känt.
Vi har en kriminell person i republikens näst högsta ämbete.
Vi har fått uppleva hur talmannen blandar sig in i dagspolitiken på ett brutalt sätt som ingen talman i det självständiga Finland har tidigare gjort.
Nyligen har han publicerat sina memoarer som på många ställen uppfyller alla kriterier för ärekränkning eller hädelse: personliga kränkningar och evaluering av de politiska konkurrenternas intelligenskvot.
Josef Goebbels och Josef Stalin skulle vara glada om de kunde läsa memoarerna, som de är en verklig inspirationskälla till.
Den psykiska hälsan sviktar bland många finländare och en av orsakerna är den patologiskt negativa atmosfären och pessimismen som det sannfinländska partiet med sina hänsynslösa agitatorer sprider.