Finland står på fel sida av historien i Gaza

Våra handlingar bakom kulisserna styrts av beroendeförhållanden, särskilt försvarssamarbetet med Israel och USA.

Vi får ofta höra att vi måste förstå historien för att förstå nutiden. Lika ofta hävdas det att kunskap om det förflutna hindrar oss från att upprepa misstag.

Tyvärr har mänsklighetens historia visat att detta är önsketänkande. När vi ser tillbaka på historiens mörka stunder tenderar vi att fråga, något anklagande, hur i hela världen kunde detta hända?

Just nu skrivs nya frågor för framtida generationer i Gaza. Det kommer en tid när vi inte längre finns här för att svara på dessa frågor, men oavsett det, eller kanske just därför, kommer de att ställas.

Israels folkmord i Gaza har pågått i två år. Sedan Hamas terroristattack i oktober 2023 har israeliska ledare upprepade gånger talat om att förstöra Gaza och med våld fördriva dess invånare. Ord har förvandlats till handling, och målet att rädda gisslan har till exempel blivit sekundärt.

Resultatet är mer än 60 000 döda och mer än 150 000 sårade, varav de allra flesta är civila.

Humanitär hjälp har blockerats, mediciner och rent vatten har tagit slut och svält är ett dagligt förekommande fenomen. Befolkningen i området har drivits in i ett hörn, med endast 12 procent av Gaza kvar att leva på.

Inte ens de lidande barnen bland ruinerna har kunnat stoppa Israels helt oproportionerliga militära insatser.

Även om händelserna på Västbanken inte är lika tydliga som i Gaza, är den underliggande tanken exakt densamma: att förstöra palestiniernas livsvillkor.

Samtidigt har palestiniernas liv på Västbanken försämrats dramatiskt. Israel har tömt hela byar, utvidgat sina bosättningar i strid med internationell rätt och ökat våldet med myndigheternas välsignelse.

Det är inte bara muslimer som lider, utan också kristna i regionen.

Vattendistributionen har begränsats, tull- och skatteintäkter blockerats – den palestinska administrationen balanserar på randen till kollaps.

Jag anser att Israels politik är apartheid, vars mål inte är en tvåstatslösning, utan att underkuva palestinierna och förstöra deras administrativa strukturer.

Även om händelserna på Västbanken inte är lika tydliga som i Gaza, är den underliggande tanken exakt densamma: att förstöra palestiniernas livsvillkor.

Allt detta sker inför västvärldens ögon. En dag kommer historieböckerna att ställa frågan: hur kunde detta hända när ”civiliserade” västliga ledare bara stod och såg på?

När Israel bröt mot de avtal och regler som vi själva förlitar oss på i Finland, förblev västvärlden tyst. Hur kan vi på ett trovärdigt sätt kräva att auktoritära stater följer reglerna om vi accepterar deras flagranta överträdelser av Israel, en långvarig allierad till västländerna?

Dubbelmoral skapar en farlig verksamhetsmiljö där lilla Finland inte är särskilt starkt.

Det är skamligt att Finland inte har varit något undantag. Tvärtom har vår regering förblivit tyst.

Inga sanktioner, ingen frysning av avtal, inget erkännande av Palestina.

I stället har våra handlingar bakom kulisserna styrts av beroendeförhållanden, särskilt försvarssamarbetet med Israel och USA.

Samtidigt har Sannfinländarna och Kristdemokraterna, men också några medlemmar av Samlingspartiet, valt att stå på Israels sida, oavsett hur långt de går.

Den så kallade civiliserade borgerligheten har själv orsakat detta genom att gå med på detta regeringssamarbete – till skillnad från civilbefolkningen i Gaza är det meningslöst att visa dem empati.

Låt oss återvända till början och frågan om varför absurditeter uppstår och historien upprepar sig. Svaret ligger i det faktum att värderingar bara försvaras när det är lätt att göra det – men annars överges de så snart motvind uppstår eller egna intressen uppmuntrar till det.

Historien är full av sådana motsägelser. Och så skrivs de rader som framtida generationer kommer att läsa med förundran. Finland har valt fel sida, och detta kommer inte att glömmas.

Här kan du läsa fler kolumner av Timo Furuholm.