”Varför räcker det inte längre med ett handgjort kort och frukost på sängen?”

Vill man uppmärksamma det kinesiska singellivet finns det bättre sätt att göra det på än att köpa en ny matberedare.

I dag, 11.11, firas Singles day.

Ursprungligen var det en kinesisk inofficiell dag för att fira singelskap, men det har numera utvecklats till en internationell nätshoppingdag där företag lockar kunder med olika erbjudanden.

Detta fungerar samtidigt som ett förspel inför Black Week som kulminerar i Black Friday, ett makabert sätt att minnas en historisk ekonomisk kollaps genom att konsumera billig elektronik.

Konsumtionshetsen i slutet av året tar naturligtvis inte slut där.

Varuhusen har redan länge svämmat över av julkalendrar, julchoklad och soffkuddar med tomtemotiv som vi som konsumenter inte ska kunna motstå.

Även om julen är mycket mer än bara en konsumtionshögtid är det ett faktum att vi spenderar orimligt mycket, både pengar och naturresurser, när vi vill uppmärksamma den mörkaste tiden på året.

Fenomenet att vi överkonsumerar när kalenderåret börjar närma sig sitt slut kan kanske verka som att vi varit särskilt sparsamma fram till dess, och nu på något sätt måste ta igen allt det där som inte blivit konsumerat under början av året, men så är det naturligtvis inte heller.

Julklappsfilten från i fjol som jag ännu inte packat upp utan bara tryckt in i en överfull garderob känns inte som min konsumtion, för det var ju någon annan som köpte den.

Global Footprint Network räknar varje år ut vilken dag vi som planet har använt upp de naturresurser som producerats det året.

År 2025 nåddes den gränsen redan i juli, så när konsumtionshögtiderna drar igång i november borde vi alla vara väldigt medvetna om att vi verkligen inte har täckning för den här typens köphets.

Samtidigt vill de flesta av oss se oss själva som miljömedvetna och vettiga, som endast konsumerar måttligt, endast det vi verkligen behöver, men siffrorna talar sitt tydliga språk.

Och det är lätt hänt att man glömmer bort alla dessa specialhögtider när man utvärderar sin egen konsumtion.

Julklappsfilten från i fjol som jag ännu inte packat upp utan bara tryckt in i en överfull garderob känns inte som min konsumtion, för det var ju någon annan som köpte den.

Om jag bedömer mina matvanor enligt hur jag äter en vanlig onsdag i oktober verkar de vara betydligt hälsosammare än de verkligen är.

Samtidigt känns inte heller julklapparna jag köpte förra året som min konsumtion eftersom jag inte längre kan se dem, eftersom de är intryckta i någon annans överfulla garderob.

Om jag bedömer mina matvanor enligt hur jag äter en vanlig onsdag i oktober verkar de vara betydligt hälsosammare än de verkligen är.

Naturligtvis beaktar jag inte julafton när jag fyller i en enkät om hur mycket socker jag äter.

Och inte födelsedagar, fastlagstisdagen eller påsk heller, för de är ju undantag.

Och på samma sätt är det lätt att se sig själv som en hållbar konsument som knappt köper något någonsin om man endast ser på sin vardagskonsumtion och glömmer bort alla de där undantagen.

Varje år verkar det dessutom gå inflation i hur mycket vi måste konsumera för att alla dessa högtider och specialdagar ska kännas tillräckligt speciella.

Jag har fått farsdagsreklam i flera månader nu, matchande tröjor för far och son, kaffemuggar med foto på barnet, nyckelringar som ska påminna pappan om sitt faderskap.

Varför räcker det inte längre med ett handgjort kort och frukost på sängen? Varför är julkalendrarna plötsligt stora som pulkor och innehåller allt från hudvårdsprodukter till legofigurer?

Vi ska naturligtvis fortsätta fira högtider, både stora och små.

De piggar upp i vardagen och ger vardagslunken mening.

Men vi måste vara ärliga med oss själva och sluta se konsumtionen kring dessa specialdagar som undantag som inte räknas, utan istället ta ansvar för allt det vi faktiskt konsumerar.

Och vill man uppmärksamma det kinesiska singellivet finns det bättre sätt att göra det på än att köpa en ny matberedare.

Här kan du läsa fler kolumner av Henrika Simons.