Varg eller inte är huvudfrågan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vargjakten är på gång men utsätts för öppen eller förtäckt kritik.
Nyligen hade en huvudstadstidning en redaktionell inlaga som verkade fördöma vargjakten. Men texten var ganska svamlande och slutsatserna oklara. En sak var skribenten dock klar med: Varghybriderna ska bort!
Det antyddes vidare att det nu sker en ökad polarisering mellan människan och naturen.
Den polariseringen har nog pågått en lång tid. Hur vi använder naturresurserna är en synnerligen viktig fråga för människans egen framtid och överlevnad och tål faktiskt diskuteras mera i dagens tillväxteuforiska och krigiska era.
Vår livsstil och våra ideal är kanske inte hållbara i längden.
Men nu är det fråga om ett djur som bevisligen orsakar skada och sprider skräck och som vi och Finlands natur över hundra år har klarat oss utan.
Är detta historiska faktum inte tillräckligt för dem som efterlyser en konsekvensbedömning av vargjakten?
Det gäller nu människans och landsbygdsbefolkningens väl.
Naturen klarar sig nog utan jakt och människan utan varg – försök bevisa motsatsen!
Det talas förskönande om stamvårdande jakt och att vi inte ska utrota vargen i vårt land helt och hållet.
Men hur ska vi då få bort de skadliga varghybriderna?
Selektiv jakt är inte enkel att genomföra.
Och hur ska vi förebygga slitande konflikter i samhället om lämpligt antal vargar?
Vargen fortsätter då att orsaka kostnader precis som den eviga upprustningen av försvaret mot Ryssland.
Det finns problem, inte minst i världspolitiken, för vilka en slutgiltig lösning verkar ouppnåelig.
Men beträffande vargen i Finland är det inte så.
Vi har kunnat kontrollera vargstammen tidigare och vi kan det fortfarande, precis som med älgar och mycket annat vilt.
Vi kan ju ingalunda lita på att vargen skulle göra slut på trafikolyckorna med vilda djur.
Jakten sker när allt kommer omkring för människans bästa. Och det borde ju vara det viktigaste.