Landsbygden avfolkas

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Folk flyttar från landsbygden och skärgården till tätorter och städer.

Urbaniseringsprocessen fortgår i större delen av Europa och i Finland.

Det är en utveckling som med varierande intensitet pågått under lång tid.

Företagen koncentreras till tätorter och därmed uppstår arbetsplatser. Dit söker sig också människorna eftersom man måste ha inkomst.

De politiska beslutsfattarna har begränsade möjligheterna att styra eller påverka den här utvecklingen. Under rådande konjunkturläge tar man emot varje företag som som kan ge arbetsplatser.

EU har en del möjligheter att påverka.

Man har antagit kohesionsbegreppet.

Det innebär att helheten ska beaktas således att hela EU-området ska leva.

Enligt min mening har EU:s fonder haft stor betydelse för finansiering av företagsverksamhet i bland annat skärgården som drabbas hårt av urbaniseringen.

Fonderna har inneburit en förbättring jämfört med det tidigare nationella systemet.

Största problemet är att det inte finns tillräckligt med lönsamma projekt som söker finansiering.

När man flyttar försvinner också personresurser.

I skärgården finns också tillgång till stora vattenområden som är oanvända.

Har vi råd med det? Uppenbarligen!

Fisket och fiskodling har möjligheter att utvecklas.

Samhällets beslutsfattare är destruktiva.

Det finns en del opinioner som anser att det är för dyrt att upprätthålla fungerande samhällen på landsbygden och i skärgården.

Det är först när lamporna släcks i fönstren som det brukar uppstå reaktioner.

Då är man sent ute eftersom det visat sig att det är svårt att blåsa liv i en bygd som avfolkats.

Det är ett obestridligt faktum att vi har sådana områden i betydande grad.

Urbaniseringen kommer att fortsätta. Antagligen fortgår den med intensitet tills man börjar upptäcka att alltför stark koncentration av samhället också genererar problem bland annat sociala sådana.

Lantbruket måste under alla omständigheter hållas igång, eftersom det skulle innebära en enorm säkerhetsrisk att inte ha en egen livsmedelsproduktion.

Den nuvarande situationen i världen har fått bredare opinioner i vårt land att inse detta.

Olof Öström

Tavastehus samt Brändö, Åland

Publicerad: