Rätt till vård på svenska får inte vara en pappersprodukt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Fallet med Linn, som enligt Svenska Yle inte fick vård på svenska, är inte ett enskilt misslyckande. Det är ett symptom på ett systemfel.
I Egentliga Finlands välfärdsområde har vi ett ambitiöst språkprogram. Men verkligheten visar gång efter annan att det inte räcker att ha rättigheter på papper. Det måste fungera i praktiken.
Varhas språkprogram slår fast att kunden har rätt att få vård och service på sitt eget språk och att vården ska fungera genom hela vård- och servicestigen på svenska.
Språket påverkar hur väl en patient förstår sin vård, kan beskriva sina symptom och följa behandlingen.
Det är inte bara en fråga om jämlikhet, utan om patientsäkerhet. Språket påverkar hur väl en patient förstår sin vård, kan beskriva sina symptom och följa behandlingen.
Trots detta ser vi gång på gång att svenskspråkiga patienter faller mellan stolarna. Det som saknas är inte mål eller principer. Det som saknas är ansvar, uppföljning och konsekvenser.
För det första måste språkprogrammet bli bindande. Idag fungerar det i praktiken som ett styrdokument med goda intentioner. Varje resultatområde borde ha tydliga, mätbara mål för hur den svenskspråkiga servicen ska fungera, och dessa mål måste kopplas till ledningens ansvar.
För det andra måste vårdstigar på svenska säkerställas i praktiken.
Det ska inte vara en slump om det finns svenskkunnig personal utan det ska vara planerat.
Det räcker inte att en enskild mottagning kan ge service på svenska.
Patienten måste kunna röra sig genom hela vårdkedjan från första kontakt till uppföljning utan att tvingas byta språk.
Om vårdstigen inte fungerar på svenska, då fungerar den inte alls.
För det tredje måste språkkompetens behandlas som en central yrkeskompetens. Det innebär skarpare språkkrav i rekrytering, bättre uppföljning av personalens språkkunskaper och en tydlig koppling mellan språk och arbetsuppgifter.
Det ska inte vara en slump om det finns svenskkunnig personal utan det ska vara planerat.
Slutligen måste Varha bli bättre på att fånga upp och reagera på problem. Kundrespons och anmärkningar får inte försvinna i systemet.
För det fjärde måste ansvar tydliggöras. När ansvaret ligger “hos alla” riskerar det att i praktiken ligga hos ingen. Varje enhet måste ha en tydlig ansvarsperson för att de språkliga rättigheterna förverkligas, och brister måste leda till åtgärder.
Slutligen måste Varha bli bättre på att fånga upp och reagera på problem. Kundrespons och anmärkningar får inte försvinna i systemet. När någon inte får vård på sitt språk ska det leda till konkret förändring.
Svenskan i vården är inte en symbolfråga. Det handlar om trygghet, delaktighet och i många fall om liv och hälsa. Vi vet vad som behöver göras. Nu krävs politisk vilja att gå från ord till handling.
SFP i Varha kommer att fortsätta driva på för att rätten till vård på svenska inte bara ska vara en formulering i ett program, utan en verklighet för varje patient, varje dag.