Ett öppet brev till stats- och kulturministern: saxens roll i teatern är i syateljén

Vi är pensionerade före detta chefer för finländska teatrar.

Vi har erfarenhet av hur man når den finländska publiken, hur man roar den, får den att skratta, gråta, hur man erbjuder den konstupplevelser i teaterform, hur finländarna älskar sina teatrar, hur teatrarna förgyller och aktiverar samhället omkring dom, företagen, blomsteraffärerna, frisörerna, taxiverksamheten, restaurangerna, hotellen, lokalpressen osv.

Hur teatrarna älskas och stöds. I hela riket.

Vi hyser ingen avund mot våra verksamma kolleger, de har svåra tider framför sej och orsaken är er regerings vilja. Den vill köra ner den mest populära finska konstformen, teatern.

Ni säjer det inte högt, men vi teatermänniskor kan läsa mellan raderna. Ni säjer i ert regeringsprogram: ”Konst och kultur har ett egenvärde. Ett mångsidigt och uppskattat konst- och kulturliv är kännetecknet för en civiliserad nation. Kultur har en stor betydelse för medborgarnas resiliens och känslan av total trygghet. Kulturbranschens tillväxt stöder samhället och stärker dess kreativitet och hållbarhet.”

”De konstnärliga och innovativa områdena har en omfattande betydelse för arbetstillfällen och tillväxt.”

Man säjer en sak och gör någonting helt annat. Så välkänt för oss genom tragedierna!

Förra året såldes 3,5 miljoner biljetter till uppförande konst (teater, dans, cirkus, opera) Därtill kommer amatörföreställningarna. Det som mest förenar det finska folket är folkets teater.

Nu vill er regering kraftigt och på lång sikt dra ner på understöden till kultur och konst. 80–90 procent av teatrarna kostnader går till personal- och fastighetskostnader.

Då man inte kan spara på hyrorna tvingar regeringen genom sin verksamhet att spara på annat håll, det vill säja personalens löner. Lönerna kan inte sänkas, alltså måste man minska på personalen. Er regering vill öka den potentiella tillväxtens arbetslöshet.

Cirka tio procent av teatrarnas personal består av administration (försäljning, löneräkning, ekonomi, ledning). Teknisk personal (scenteknik, scenografi, syateljé osv) utgör 34 procent och konstnärlig personal 48 procent.

Under de kommande åren kommer vi att se en våg av omställningsförhandlingar på de finländska teatrarna. I första hand drabbar sparandet frilansarna och gästande konstnärer. Uppdragen tar slut, arbetslöshet återstår.

De ungdomar som utbildar sej i branschen kommer att få väldiga svårigheter med att få arbete och detta påverkar konstlivet i Finland också för långa tider efter saxregeringen.

Vi begriper att staten måste spara. Vi är ändå så pass erfarna av livet och vana vid teaterbudgetar att vi vet att verkliga sparåtgärder åstadkommer man enklast genom att skära i dom största utgifterna.

Att skära i små kostnader är som att minska på sytråd eller veckopengen. Och kultur har inneburit något gott för medborgarna. Har man konstaterat! Bättre livskvalitet, ett längre liv!

Konstens och kulturens del av statens utgifter är 0,8 procent, den uppförande konstens 0,2. Det måste finnas andra orsaker än ekonomiska för att skära. Är det verkligen statsminister Petteri Orpos och idrotts- och kulturminister Sari Multalas vilja och mål att köra ner landets kulturarv i botten, är detta er världsåskådning?

Ett eget språk och en egen kultur skapade Finland. De har haft samma uppgift ända fram till i dag och det fortsättningsvis. Med detta skapas Finlands styrka inför morgondagen. Vi hoppa på vishet av beslutsfattarna att beskydda vårt lands andliga välmående och framtid.

Teaterchefer mellan åren 1968–2024: