Om att läsa en bok – en lässtund är aldrig fel
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag skriver denna text mitt i Läsveckan. Ja, även en sådan litterär temavecka finns! Veckan till ära tänkte jag den här gången skriva om läsning och dess betydelse.
Jag som jobbar inom biblioteksväsendet måste erkänna att jag i viss mån är beroende av litteratur, och dessutom är jag ganska bred i mina läsvanor.
Nästan vilken genre som helst kan vara givande, även om jag är mer fokuserad på vissa. Det finns böcker och genrer som kanske inte är helt min grej, men ibland kan det vara roligt att gå över gränsen och ge även sådana åtminstone en liten chans.
Mina två mest besökta ställen i vardagen utanför arbetsplatsen är säkert matbutikerna och mitt närbibliotek.
Det är så flexibelt att läsa. Jag behöver inte ha tillgång till så mycket pengar eller teknik för att kunna få tag på böcker – tack vare biblioteksväsendet. Det som behövs är bibliotekskortet, kassen att bära hem böckerna i och utrymme hemma. Och förstås måste jag ha tid att läsa, men det är oftast inget problem.
Dessutom har böckerna vandrat genom livet med mig. Vissa böcker har blivit viktiga för mig vid ett visst livsskede, och ibland har jag insett deras betydelse först i efterskott.
Jag har hittat många fina berättelser och mycket information om omvärlden, men ibland också en spegel som har visat mig någonting viktigt om mig själv och min livssituation.
Facklitteratur förser oss med fakta och insikter om samtiden, medan skönlitteratur kan beskriva mycket gällande det existentiella, förmedla insikter om det mänskliga, förse oss med tankar om tro, hopp och kärlek. Skönlitteraturen kan också belysa och ge nya perspektiv på bittra erfarenheter och livsöden.
Allt detta viktiga och fina med betydelsefull litteratur kan ses i ett bredare samhälleligt och kulturellt sammanhang. Jag vågar påstå att vi finländare under en längre tid har förstått oss själva som en läsande nation. Vi har även idag ett utbrett och välfungerande biblioteksväsende som för sin del har främjat och framhållit det demokratiska idealet om läsning och bildning för alla.
Vi känner säkert alla igen de hotbilder som upprepas idag: ungdomen ägnar sig åt TikTok och ljudböckerna ersätter ”riktiga” böcker. Men även dessa oroade diskussioner vittnar om att litteratur fortfarande har betydelse. Vi är förfarande en läsande nation, och detta är något väldigt fint!
När jag skrivit klart den här kolumnen tänker jag belöna mig själv med en lässtund! Det är aldrig fel, i synnerhet inte under Läsveckan!