Plötsligt finns det pengar – till dem som redan är rika
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då de fattiga hade det kämpigt sade regeringen Orpo att det tyvärr var så att pengarna var slut.
Statens ekonomi sades vara så dålig att de som redan hade det knapert måste få det ännu svårare.
Det sades vara tråkigt, men nödvändigt.
Den förda politiken sades på sikt rädda välfärdsstaten genom att nu nagga den i kanten. En del köpte detta, andra inte.
I vårens val såg vi förhållandet mellan dessa grupper. Då stod vi socialdemokrater som valens segrare och Sannfinländarna som de stora förlorarna. Det var ett tydligt budskap från väljarna.
Resultatet hade kunnat bli ännu tydligare om alla innan valet fått veta vad regeringen skulle komma med strax därefter, nämligen beskedet att pengar nog finns.
Inte till att korrigera de mest skadliga nedskärningarna utan till stora skattelättnader som till väldigt stor del går till höginkomsttagare. Detta är en klar majoritet av befolkningen emot, enligt Helsingin Sanomats gallup (4.5.2025).
Kurvan stiger brant uppåt från och med månadsinkomster över 8 000 euro.
Regeringens halvtidsöversyn var utlovad som en tillväxtöversyn.
I stället blev det klasspolitik av det hela.
Inkomstskatten ska nästa år sänkas på ett sätt som i praktiken riktas till de med riktigt höga inkomster och vår redan rätt så konkurrenskraftiga samfundsskattesats ska i sin tur sänkas från och med 2027. Detta för sammanlagt 2 miljarder euro.
Kurvan som beskriver skattelättnaden från låg- till höginkomsttagare är givetvis stigande, men regeringen nöjer sig inte med det.
Kurvan stiger brant uppåt från och med månadsinkomster över 8 000 euro.
Den som tjänar 20 000 euro i månaden får däremot över 9 000 euro mer i året.
För att få folk att jobba mer. Som om det fanns en massa downshiftare från den punkten och uppåt.
I och med att avdrag för arbetsrum och medlemsavgifter i fackförbund slopas så blir en vanlig lärare på nära plus minus noll av regeringens nya linje.
Den som tjänar 20 000 euro i månaden får däremot över 9 000 euro mer i året.
På motsvarande sätt går det med pensionerna.
Det här finner regeringen rimligt i en tid då bostadslösheten ökar, då antalet vräkningar skjutit i höjden, då studerande har det kämpigare, då kön till matutdelningen växer och så vidare.
Piska för fattiga, morot för rika.
Även de som i princip godkänner lägre marginalskatt torde inse att tajmingen för denna sänkning är grymt orättvis.
Men så lever vi också i en tid då en sannfinländsk ministers specialmedarbetare skriver avskyvärt om människor som får bidrag av FPA: ”Ni har förtjänat er fattigdom.”
Detta samtidigt som regeringen skapar fattigdom och ökar ojämlikhet.
Skattelättnaderna ska finansieras med bland annat nedskärningar från högskolor, kommuner och tredje sektorn.
Flera professorer och forskare har bedömt att halvtidsöversynens paket ökar statsskulden, som Samlingspartiet senast gick till riksdagsval på att stoppa.
Om regeringen på allvar tror på de så kallade dynamiska effekterna så till den grad att sänkningarna ska betala in sig själva över tid så infinner sig frågan: varför vidtogs inte dessa åtgärder i så fall direkt i början av perioden?
En motkraft mobiliserades redan i Kanada och Australien. Finlands tur 2027?
Det stora argumentet är att det är den nya osäkerheten, inte minst Trumps tullar, som gör det nödvändigt att satsa djärvt just nu.
Själv drar jag en helt annan slutsats av Trumps politik.
Nämligen att vi inte borde ha en regering med ministrar som fortsätter hylla Trumps administration då den skadar demokratin, det regelbaserade internationella systemet och det transatlantiska säkerhetssamarbetet.
En motkraft mobiliserades redan i Kanada och Australien. Finlands tur 2027? Då behövs en rödgrön regering.
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.