Sandra Bergqvists inställning står i vägen för långsiktiga lösningar i vården
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Sandra Bergqvist skriver (ÅU 8.9) att hon vill komma med ”rättelser” till min tidigare insändare (ÅU 4.9).
Berqvist noterar att finansieringen till välfärdsområdet är uppbyggd under Sanna Marins regering där Vänsterförbundet och SFP båda medverkade. Det här är helt riktigt.
I stället för att korrigera problemen har den nuvarande regeringen gjort problemen värre.
Själv har jag inget problem att erkänna att finansieringssystemet som byggdes upp hade en del brister som borde korrigeras omgående.
I stället för att korrigera problemen har den nuvarande regeringen gjort problemen värre.
Det som Bergqvist inte noterar är att regeringen Orpo genomfört stora nedskärningar som direkt påverkat välfärdsområdenas finansiering och tjänster.
Eller att de allra flesta experter är överens om att finansieringen från början var underdimensionerad för de allra flesta välfärdsområdena.
Fortfarande är vården i Finland kostnadseffektiv jämfört med de flesta andra industriländer.
I ett ansträngt ekonomiskt läge behöver man hålla fokus på att skapa fungerande vårdstrukturer för invånarna som inte leder till skenande kostnader.
Regeringen Orpos äventyr med att subventionera privata vårdlösningar är ur det perspektivet både vårdslösa och oansvariga.
Enligt Läkarförbundet förvärrar regeringen Orpos politik allvarligt läkarbristen, som är påtaglig bland annat på Kimitoön.
Jag är djupt bekymrad över att Bergqvist (ÅU 4.9 och 8.9) och SFP inte alls verkar inse vad det skulle betyda att bära ansvar för social- och hälsovårdfinansieringen och vårdstrukturerna som ett parti i regeringsställning.
Bergqvist anser också att jag ”blandar ihop olika roller och befogenheter” gällande kommunernas roll.
Jag kan inte hålla med.
Finansministeriet och experterna är helt eniga om att kommunerna och välfärdsområdena behöver fördjupa sitt samarbete.
Bergqvist tar tydligen inte frågan om att förbättra personalens förutsättningar i Iniös vårdenheter på tillräckligt allvar.
Exempelvis personalens nuvarande boendelösningar i Iniö är helt beroende av att serviceboendet inte är fullbokat.
Det som fungerar temporärt är ingen långsiktig lösning, fastän Sandra Bergqvist vill hävda att jag lyfter upp ”saker som man redan för länge sedan har löst på lokalt plan”.
Bergqvist tar tydligen inte frågan om att förbättra personalens förutsättningar i Iniös vårdenheter på tillräckligt allvar.
Jag är orolig för att Bergqvist inte inser att Aftronros framtid fortfarande är högst osäker.
Utmaningarna med att hitta personal finns överallt i skärgården och här har kommunerna ett stort ansvar. Det man gjort hittills räcker inte till.
I min insändare (ÅU 4.9) ville jag uppmana Pargas stads politiker att utforska hur förutsättningarna för Aftonro skulle kunna förbättras långsiktigt i ett samarbete med aktörer i Varha.
Jag är djupt orolig över Bergqvists svar och attityd.
I stället för att vara öppen för en diskussion om hur vi tillsammans skulle kunna stärka exempelvis Aftronros framtidsutsikter så vill Bergqvist lägga locket på hela diskussionen om både statens och kommunernas roll.
Det är både beklagligt och oroande, men jag hoppas att den här debatten kan bidra till en mer öppen attityd.