Förändringar är oundvikliga – öva på resiliens!
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ända sen millennieskiftet, då jag började lågstadiet tills min ekonomutbildning har både lärare och professorer påpekat vikten av olika framtidsfärdigheter och hur ovärderliga de är för att klara sig i vår moderna värld.
Färdigheterna som påpekas har dock ändrat drastiskt, lika ofta som något nytt teknologiskt genombrott eller politiskt utspel hänt någonstans på denna planet vi kallar hem.
Hur ska vi kunna förbereda oss för framtiden då framtiden bäst kan jämföras med en amöbaliknande varelse som kan ta miljontals olika former beroende på de val mänskligheten gör varje dag?
I en tid där artificiell intelligens möjliggör nya framsteg i en takt så hejdlös att det är omöjligt för gemene man att hänga med är det orealistiskt att tro att man kan förutspå exakt vilka färdigheter vi kommer behöva i arbetslivet inom de kommande åren.
Dock kvarstår en färdighet, nämligen resiliens – alltså förmågan att handskas med förändringar och framtiden, vad dessa än innebär.
För några veckor sedan fick jag glädjen att lyssna till en presentation av arbetsplatspsykologen Nina Hamburg som tangerade förändringsledning.
I sitt tal lyfte hon också upp just resiliens som något vi kan bli bättre på, och det Hamburg lärde mig har jag burit med mig i min vardag efteråt.
Resiliens är en helhet som består av kunskap, förmågor, beteende- och tankemönster som hjälper individer, grupper och organisationer att smidigt klara av förändring.
När man aktivt arbetar med sin resiliensförmåga är det lättare att fortsätta livet efter att förändringar sker.
Vi ska komma ihåg att det som har hänt har hänt och det bästa vi kan göra av vilken situation som helst är att lära oss något av den.
Vardagens ständiga fluktuationer känns mindre dramatiska när du vet att du har färdigheterna att handskas med dem.
Jag har upplevt att resiliens ser väldigt olika ut beroende på individen. Något som kännetecknar en resilient individ är att hen bygger upp sin framtid genom att lära sig av det förflutna och använder det hen lärt sig för att tackla framtiden.
Med andra ord ska vi komma ihåg att det som har hänt har hänt och det bästa vi kan göra av vilken situation som helst är att lära oss något av den.
En resilient individ koncentrerar sig också på att handskas med förändring med hjälp av sina styrkor.
Resiliens kräver alltså en viss grad av självkännedom som kanske en del av oss ännu behöver arbeta på.
De goda nyheterna, för mig och alla andra som inte nödvändigtvis känner till alla sina styrkor riktigt än, är att detta är något vi aktivt kan träna på.
Förmågan att ta itu med förändring kan vi öva upp genom att träna och använda oss av både inre och yttre resurser.
Vi kan öva på att lära känna oss själva och träna vårt självförtroende.
Vi kan aktivt ställa oss hoppfulla till framtiden. Vi kan välja att ambitiöst arbeta oss till våra mål.
Vi kan bestämma oss för att ta hand om både vår fysiska och mentala hälsa.
Vi kan lära oss att analysera våra känslor och möta dem med ett öppet sinne.
Vi kan arbeta för det vi bryr oss om och göra val som känns ansvarsfulla för just oss.
Allt detta, och mycket mer, är sådant vi kan träna på för att förändring ska kännas mindre obekvämt.
Att vara resilient betyder inte att vi behöver tåla alla överraskningar livet ger oss, vi har alla våra gränser – men vi kan lära oss att handskas med delar av vår vardag på ett sätt som främjar vårt mentala välmående på längre sikt.
Allt kan vi såklart inte påverka, så varför inte koncentrera oss på det vi kan?
Framtiden är som en amöba som kan ta oändligt många former, är du redo att forma dig efter den?