Västbanan är en regional lottovinst och en nationell förlust
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Västbanan är givetvis mums för regionalpolitiker.
För en relativt blygsam egen skatteinsats, rullar det in statsmiljoner till ett jättelikt infraprojekt börjande med dubbelspår till Salo.
Önsketänkandet som SFP i Egentliga Finland uttrycker i ÅU den 7 november: "Västbanan stimulerar boende, byggande och utveckling i hela södra Finland..." kan ha en viss verklighetsgrund.
Nationellt är det däremot en förlustaffär. Pengarna kunde användas bättre även om man skulle satsa dem på järnväg.
Det enda positiva man kan säga är att Västbanan inte är lika olönsam som Åbos kommande spårväg.
Påstående att banan skulle befrämja exportindustrin är definitivt felaktigt.
Visserligen finns det exportindustri här i regionen, men ingen sådan som kräver tunga järnvägstransporter. Här finns varken cellulosafabriker, stålverk, eller stora mekaniska verkstäder. Västbanan byggs enbart för att aningen försnabba persontrafiken.
Finlands järnvägsnät har en reparationsskuld på ett par miljarder euro, som under många år negligerats i statsbudgeterna eftersom inbesparing i underhållskostnaderna saknar direkta politiska konsekvenser.
VR har en egen lista på prioriterade investeringar, och där saknas Västbanan, som är mera ett regionalpolitiskt projekt än något som är framkallat av verkliga behov.
Det bästa för nationalekonomin vore investeringar i bättre järnvägsförbindelser norrut och intensifierat underhåll. Nu är exportindustrins tunga transporter alltför mycket hänvisade till dyra landsvägstransporter samt fartygstrafik. De sistnämnda kommer i framtiden att belastas med ökade miljökostnader för fossila bränslen, kostnader som inte drabbar järnvägstransporterna.
Slitna banavsnitt som lämnas oreparerade åstadkommer en icke önskvärd ökning av tunga landsvägstransporter. Men detta verkar inte bekymra de västbanefrälsta populistiska lokala miljövännerna.