Har Pargaspolitikerna tappat kontakten med rötterna?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Hej Pargas. Vår stad är fattig och ska så förbli för den som guld begär... (travesti av J.L. Runeberg).
Det börjar likna Pargas stads planeringsbestyr. Hela tiden nya planer i gång, hela tiden personal i utbyte. Ingen duger, ingenting gammalt får bestå. Var gräver man guld?
När den möjliga kalkbrytningen tar slut inom acceptabla gränser, flyttar vi på Pargas bebyggelse som man gör i Kiruna? Eller kan vi hitta guldkorn på ett lättare sätt, tillsammans?
Vägar byggs för att som i planer ”ha kort väg till Åbo, S:t Karins” och så vidare. Inte klokt att utveckla att alla ska åka härifrån.
Vi som bor i Pargas är här och lever nu, jobbar, går i skolor, är pensionärer, jompar och sportar, går på föreningsmöten, upptäcker gammalt i hembygdsmuseet och njuter av rikt konst och kulturutbud samt härligt kafé- och resturangutbud.
Här finns faktiskt nästan allt en människa kan behöva för ett gott liv.
Tyvärr frodas ännu en tråkig sida hos en del så kallade genuina Pargasbor.
Walter Johansson, bokhandlare och museikännare bekände för mej i början av 1990- talet att Pargasborna i grunden är så snåla. Därför kallades Pargas tidigt för Magerstan, han hade personlig erfarenhet!
Sitter det i skinnet eller är plånboken trång?
Kommuninvånare kan delta med aktiva insatser för att hålla kommunen igång. Jo, jag vet att det redan finns många som satsar mycket för att de bryr sig om Pargas. Det behövs fler.
Det är dålig ekonomi, för staden och Pargasborna själva, att jämt åka till Mylly, Krossi och Skanssi för att köpa. Köpa för att någon vara kanske är 50 cent billigare eller investera i något dyrt och modernt, som ingen annan i Pargas har.
På utfärd är det roligt att ibland åka någonstans, fast jag åker oftast med buss, då går det att se och tala med folk också.
Jag har för länge sedan upptäckt att det finns ett rikt utbud av företag med mycket bra service i Pargas. Finns inte den önskade varan så beställs den och kommer efter någon dag.
Kunniga vänliga entreprenörer som kan ordna det man behöver få gjort.
Jag behöver inte åka någonstans, ibland bara ringa ett telefonsamtal. Jag är inte rik, lever på en blygsam pension. Men jag kan gå ”på kaffe” eller till det ypperliga biblioteket eller promenera längs sundet!
De senaste åren har i Pargas präglats av svårbegripliga beslut och planer i stadens politiska organ. Tjänstemännen kan inte uttala sig, säger att de inte vet.
Det planers något och det sker märkliga avgöranden, förflyttningar och avsked bakom stängda dörrar.
Det är som om en del förtroendevalda, politikerna, skulle ha tappat kontakten med rötterna, människorna i detta samhälle.
Och vet man inte var man har rötterna så vet man inte heller var stammen eller stjälken kan växa upp, var grenar, kvistar och blad ska komma, för att inte mer poetiskt säga ”Var och när kommer blommorna”?
För att ge uttryck för önskningar och tankar kommer jag och några andra ordna en opinionsyttring vid stadshusets dörr klockan 15-17 innan makthavarna, det vill säga fullmäktigeledamöterna ska inleda sitt möte den 23 februari klockan 17.
Kom med om du har tid och lust, med ett skrivet budskap, ett meddelande. Lugnt och vänligt. Inga personliga påhopp. Vi ses.