I Finland kan kvinnors rättigheter inte bara vara högtidstal

Under det här året har redan fem kvinnor dödats i Finland. I de flesta fall är gärningspersonen en nuvarande eller tidigare partner.

På internationella kvinnodagen delas det ofta ut rosor och vackra ord. De behövs, men ännu mer behövs konkreta handlingar.

Under det här året har redan fem kvinnor dödats i Finland. I de flesta fall är gärningspersonen en nuvarande eller tidigare partner. Varje fall är en tragedi, men tillsammans berättar de också om ett strukturellt problem som vi inte har lyckats ingripa i tillräckligt effektivt.

Enligt statistiken är Finland ett av de mest våldsamma länderna i Europeiska unionen för kvinnor. Över hälften av kvinnorna som bor i Finland har under sin livstid upplevt fysiskt eller sexuellt våld eller allvarliga hot.

En särskilt farlig form av våld är strypning. Den är ofta ett tecken på allvarligt och eskalerande våld.

Därför har jag i riksdagen lämnat in ett lagförslag om att icke-dödlig strypning ska definieras som ett eget brott.

I många länder har detta redan gjorts, eftersom strypning är ett av de tydligaste varningstecknen före dödligt våld. Även så kallad tvingande kontroll måste identifieras bättre än i dag och göras straffbar.

Att bekämpa våld är ändå inte bara en fråga om strafflagen. Det handlar också om vilket samhälle vi vill bygga.

Så länge vi inte lyckas påverka förövarna kommer nya offer att skapas.

Vi måste kunna skydda offren, men också ingripa mot förövarna och förebygga våldsamt beteende redan innan det eskalerar.

Så länge vi inte lyckas påverka förövarna kommer nya offer att skapas. Och varje våldshandling är en för mycket.

Riskbedömning måste bli obligatorisk så att farliga situationer upptäcks i tid.

Samtidigt måste vi säkerställa att social- och hälsovården, skyddshemmen och organisationerna har tillräckliga resurser för att förebygga våld och hjälpa offer.

Även polisens kunskap om fenomenet behöver stärkas.

Att bekämpa våld kräver också att vi tar itu med grundorsakerna.

Det handlar om fattigdom, psykisk ohälsa, missbruksproblem, våld som går i arv mellan generationer samt ojämlikhet mellan könen och skadliga attityder.

Förebyggande arbete, tidiga insatser, arbete med förövare och ett fullständigt genomförande av Istanbulkonventionen är nödvändiga.

Samtidigt måste vi komma ihåg att jämställdhet inte förverkligas i högtidstal.

Också stödet till våldsutsatta är avgörande. Det måste finnas tillräckligt med skyddshem, kriscenter och lättillgängliga stödtjänster i hela landet.

Samtidigt måste vi komma ihåg att jämställdhet inte förverkligas i högtidstal. Den förverkligas på arbetsplatserna, i lönerna, i tryggheten och i människors vardag.

I Finland bär kvinnor fortfarande ett större ansvar för omsorgsarbetet, arbetar oftare deltid och finns oftare i låginkomstbranscher.

Samtidigt är löneskillnaderna i kvinnodominerade branscher fortfarande verkliga.

Därför borde jämställdhetspolitik handla om till exempel större löneöppenhet, högre värdering av omsorgsarbete och att diskriminering i arbetslivet motarbetas.

Därför är det motsägelsefullt om man delar ut rosor på kvinnodagen men samtidigt driver politik som försvagar kvinnors ställning.

Regeringen har till exempel drivit ett lagförslag om att göra det lättare att använda tidsbegränsade arbetsavtal på ett sätt som experter bedömer kan öka graviditetsdiskrimineringen.

Det drabbar särskilt lågavlönade kvinnodominerade branscher, just de branscher där arbetstagarnas ställning redan är svag. Kritiken har också kommit från kvinnor inom Samlingspartiet.

Internationella kvinnodagen påminner oss om att rättigheter inte har uppstått av sig själva. De har uppnåtts genom politiska beslut, och de kan också förloras genom politiska beslut.

I stället för rosor behövs mod att fatta beslut som faktiskt förbättrar kvinnors säkerhet, försörjning och möjligheter.

Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.