Varför får svenska studenter sämre vitsord i modersmål än i andra ämnen?

För dem som inte klarade ribban nu, kommer en ny chans i nästa skrivomgång i september.

Studentsången har nyss klingat ut och 26 500 studenter har fått dra på sig sina nya vita mössor. När elever och lärare nu njuter av ledigheten i den skira försommargrönskan kan det vara tid att reflektera lite över skolårets och studentvitsordens betydelse.

Är årets försommarledighet den sista som det finländska skolfolket får njuta av? Om sommarlovet skjuts fram tills dess att dagarna igen blir kortare löser man förstås problemet med Den blomstertid nu kommer. Att sjunga den vid ministerns föreslagna framtida skolavslutningar blir lika fel som att sjunga Nu tändas tusen juleljus efter trettondagen.

Blomstertiden for redan.

För många nybakade studenter har vitsorden i studentskrivningarna avgjort om en studieplats redan ramlat in, eller om de i veckorna hänvisats till läroanstalternas urvalsprov.

Men det finns också många som inte kunnat fira en ny vit mössa.

Till systemet hör att en viss procent av årskullen inte godkänns i studentexamen. Huvudregeln är att 5 procent av skribenterna i ett ämne enligt normalfördelningen ska underkännas (vitsordet improbatur), och en lika stor procent ska få det högsta vitsordet laudatur (L).

Visserligen finns det ett system med kompensationspoäng, så ett underkänt vitsord i ett obligatoriskt prov behöver inte betyda utebliven mössa. Och för dem som inte klarade ribban nu, kommer en ny chans i nästa skrivomgång i september.

Studentexamenssystemet ska skapa likvärdiga grunder för fortsatta studier. En grundtanke har varit att eftersom alla skriver samma nationella prov så ska vitsordet – om inte annat – visa var på skalan i årskullen en studerandes kunskap och färdigheter står.

Numera är det i många fall inte ett specifikt ämnesvitsord som är avgörande för fortsättningen, utan poängen som fås av antalet L (laudaturer) och i nedåtfallande grad av andra vitsord.

Förr fick ca 20 procent av skribenterna i ett ämne vitsordet laudatur. I början av min lärarbana splittrades laudaturen i L och E (eximia), varvid L blev det verkliga supervitsordet som bara den bästa 5 procenten skulle få, medan E skulle tilldelas 15 procent av skribenterna.

Senare luckrades systemet upp efter kritik från ämnen med få skribenter, som fysik, som led av att så få duktiga skribenter kunde få de högsta vitsorden. Den konkreta följden blev dock att normalfördelningen frångicks i den lägsta ändan i modersmål – men bara för de svenskspråkiga skribenterna!

De finskspråkiga studenternas L eller E i modersmål utgör 19,5 procent av vitsorden, medan siffran för de svenska alltså är 9,9 procent.

Enligt studentexamensnämndens statistik erhöll i vår endast 2,1 procent av skribenterna i svenska modersmålet L och 7,8 procent E. Däremot blev 5,9 procent underkända och 13,3 procent fick det lägsta vitsordet A!

Likadant var det på hösten: 2,4 procent L och 5,6 procent E, medan hela 24,3 procent blev underkända eller fick ett A.

De finskspråkiga studenternas L eller E i modersmål utgör 19,5 procent av vitsorden, medan siffran för de svenska alltså är 9,9 procent.

Jämför detta med lång matematik och fysik! I bägge fallen erhöll 29,2 procent av landets skribenter L eller E. I lång matematik blev 2,1 procent underkända.

Laudaturer har alltså lite olika innebörd i olika ämnen, även om poängen för vitsorden är de samma.

Ingen i skolvärlden har kunnat undgå att se hur läs- och skrivfärdigheterna urholkats som en följd av skolväsendets digisprång. Men varför är det bara de svenskspråkigas modersmålsfärdigheter som – åtminstone enligt studentexamensnämnden – har försämrats, inte de finskspråkigas?

Uppenbarligen är unga svenskspråkiga män inte några nya casanovor. Bara 10 svenskspråkiga pojkar i Finland har lyckats få L i modersmål i år.

Nej, modersmålsämnet handlar inte längre om att kunna läsa och skriva – det handlar om ”kompetenser” (modeordet i gymnasiets senaste läroplan). Vårens moddaskribenter har analyserat dikter och romaner, eller greppat ämnet kärlek i en ställningstagande text.

Uppenbarligen är unga svenskspråkiga män inte några nya casanovor. Bara 10 svenskspråkiga pojkar i Finland har lyckats få L i modersmål i år.

Hur kommer det sig att ingen tycks reflektera över varför svenska studenter år efter år erhåller sämre vitsord i modersmål än i andra ämnen? Och – vem har makt att slå fast att var fjärde eller femte svenskspråkig gymnasist inte är värd mer än högst det lägsta vitsordet?

Jag vill gratulera alla nybakade studenter – och speciellt ni 10 unga män som utav 2 229 svenska moddaskribenter nådde vitsordet L.

Och ett tröstens ord till dig, unge man, som inte klarade ribban till godkänt – du hade sällskap av 99 andra, 10 procent av alla manliga abiturienter.

Här kan du läsa fler kolumner av Sture Lindholm.