Katter, sol, sommar och mindre stress

Magnus Aronson
Leende kvinna med kort, ljust hår
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Med sommar kommer helt nya möjligheter. Till dessa hör att sortera saker, minnen, bortglömda löften, besök till släkt och vänner och papper.

Det kan vara svårt att släppa görandet och gå in i detta att mest bara vara. Tankarna går vant in i jobb. Men man tänker så trött att det inte blir bra.

Vi har ett uttryck i familjen som gäller vad vi tar ansvar för. Vad som ska släppas och vad som ska hållas i. Bilden är denna: det finns många katter som vill sitta i ditt knä. Men den som hoppar upp och förväntar sig din omsorg – är det verkligen din katt?

Jag ska genast säg att jag tycker mycket om katter. Jag är ”pälsfarmor” till två och ”pälsgammelmoster” till en. Det är fascinerande djur, som inte självklart tycker att man är något att ha. Därför blir jag lite stolt om en katt har lust att sitta i min famn.

Men åter till frågan om det verkligen är min katt. Den frågan använder jag för att sortera mitt ansvar och andras förhoppningar. Det kan under arbetsåret bli ganska många katter som tycker sig höra till mitt knä. Många katter är alldeles förtjusande vackra.

En del är tufsiga och det syns att det var länge sedan någon ägnade dem uppmärksamhet. Just så ser uppgifterna ut som kommer till mitt bord, eller snarare mejlkorgen. Men är det verkligen jag som har ansvar för ”denna katt” eller är rätt person för uppgiften att ta hand om katten?

Inför semestertid blir det riktigt akut. Vissa katter har inte alls med mig att göra. Några får vänta, för just nu är det viktigt för mig att andas och hinna tänka på vilka katter jag ska ta till mig i höst. Kanske är det jag själv som är min egen sommarkatt. En solkatt, en katt som slickar pälsen, sträcker ut, söker ljus och lite vatten och kanske en famn där jag får vila. Bara vara.

Jag har turen att det finns några som tycker att jag är deras katt. Tacksam. Och ibland går jag mina alldeles egna turer som katt på strövtåg. Men när jag så där dag två eller tre på semestern sorterar, så ställer jag försiktigt ner de katter som inte är mina. De kan nog söka sig ett annat knä för att spinna.

Mina egna katter har jag lite runt omkring. Och själv lapar jag solstrimmorna eller väljer skuggan när jag behagar.

Professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi
Publicerad: