Finskan syns inte bara i orden

Finskan påverkar inte bara vårt ordförråd. Spåren syns också i hur vi skriver, kommaterar och bygger upp våra meningar.

När jag berättar att jag arbetar som språkvårdare tänker en del kanske att jag jagar och stryker finlandismer. Men ord som talko, rådda, halare och knackkorv ägnar jag inte mycket tid åt. Betydligt oftare funderar jag på hur finskan påverkar svenskans uttryckssätt och meningsbyggnad. Det gäller myndighetstexter, som oftast är översättningar, men också journalistik: även de som skriver på svenska arbetar ofta utifrån finskt material.

Finskan sätter spår på alla nivåer i språket. Vi använder ibland fler bindestreck och kommatecken än svenska skrivregler kräver och är osäkra på hur datum och andra ordningstal ska skrivas. Ordet år skrivs ofta ut framför årtal. Det är inte fel, men betydligt vanligare i Finland än i Sverige – sannolikt påverkat av finskan.

Andra gånger märks påverkan i ord och uttryck. Det lönar sig att, utnyttja och egen överanvänds lätt när finskans kannattaa, hyödyntää och oma finns i bakgrunden. Och hos oss används jordbrukare ofta där bonde skulle vara ett minst lika naturligt alternativ, sannolikt påverkat av finskans maanviljelijä.

Grammatiken påverkas också. Vi använder ibland genitiv där svenskan hellre skulle ha en annan konstruktion: trygga ett gott liv för sina barn är smidigare än trygga sina barns goda liv. Men det fungerar inte med alltför enkla tumregler. En skribent som har blivit varnad för finskpåverkad genitiv börjar kanske undvika genitiv också när den är det naturligaste alternativet.

Det är inte alltid lätt att balansera mellan två språk. En formulering kan vara fullt begriplig och grammatiskt möjlig på svenska och ändå kännas främmande därför att den följer ett finskt mönster lite för nära. Men man ska förstås inte heller utgå från att allt som avviker från sverigesvenskan beror på finskan.

Att finskan sätter sådana spår är knappast förvånande. I ett tvåspråkigt samhälle översätter vi, läser finska texter och skriver utifrån finska förlagor. Också den som har svenska som modersmål och alltid skriver sina egna texter på svenska kan ha ägnat större delen av arbetsdagen åt finskspråkigt material.

Språkvårdens uppgift är inte att systematiskt rensa bort allt som kommer från finskan. Det gäller att upptäcka påverkan och avgöra om den tillför något eller om den bara gör texten tyngre och mindre idiomatisk. Ofta blir rekommendationen densamma som i Sverige, eftersom det handlar om etablerad standardsvenska. Samtidigt finns det gott om finlandssvenska ord och uttryck som det inte finns någon anledning att städa bort.

Så talko är sällan ett bekymmer. Det är de mindre synliga spåren av finskan som oftare ger mig huvudbry.

Här kan du läsa fler kolumner av Maria Fremer.

Dessa krönikor skrivs av mediespråkvårdare inom ramen för det finlandssvenska mediesamarbetet.