Är vi alla välkomna?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag deltog för flera år sedan i en regnbågsmässa jag ännu idag minns med svidande rannsakan. Jag skulle spela blockflöjtsmusik av Telemann som en del av gudstjänstmusiken, satt gärna i kyrkbänken för jag hörde ju till den tänkta, nischade flocken av gudstjänstdeltagare som inte är heterosexuella.
När jag efteråt tackade för predikan hade jag också åsikter om marknadsföringen av kommande regnbågsmässor. Vi var ju så få på plats, bara kring femton personer i kyrkbänkarna! Jag kom spontant med tankar och tips på olika sätt att ge mässorna större synlighet, för visst skulle det vara fint om flera intresserade och längtande kunde hitta dem?
Prästens svar påminde mig abrupt om att alla inte har haft förmånen att ha en så pass välkomnande församlings- och trosmiljö som jag – eller livsmiljö, för den delen. Jag som ivrigt men aningslöst ville bidra till flera deltagare, tänkte då inte på att många av dem som satt i bänkarna kunde känna sig otrygga och osäkra i kyrkan.
För någon kunde förutsättningen för att delta vara just ett litet, bekant sammanhang. Att leva sitt liv öppet (eller inte) under tider då det varken var lagligt eller välkommet kan ha gett oläkta sår, tidigare ärr från kyrka och församling kan ha gjort det ännu otryggare och skörare att delta i en gudstjänst, oberoende av hur själen törstar efter andlig näring.
Jag drömmer om att specifika gudstjänster för folk med vissa utpekade sexualiteter inte skulle behöva ordnas. Jag tänker och tror att Gud är så mycket större än att hänga upp sig på sexualitet eller kön.
Men vi är inte ännu där. Min egen och många andras erfarenheter är att det inte räcker för majoriteten att konstatera att regnbågsmässor inte borde eller behöver ordnas, för ”alla är ju välkomna i de vanliga gudstjänsterna”. Då vill jag lite spetsigt utbrista ”Vem är ni att säga när jag kan känna mig välkommen?”
Den som nervöst sneglar efter om någon ogillande granne eller kollega finns i kyrkbänken känner sig inte nödvändigtvis välkommen. Den vars andliga törst stockar sig i oro inför om predikan kanske kastar ut föraktande ord om det egna hjärtats dyrbaraste skatter känner sig inte nödvändigtvis välkommen. Den som längtar efter att gå upp till nattvarden hand i hand med den man delar livet med, men inte vågar ifall det skulle leda till spektakel, känner sig inte nödvändigtvis välkommen.
Vi är alla skapade av Gud, han fröjdas över oss med jubel, han välkomnar oss alla. Men vi människor tycks ännu få öva oss på att välkomna alla. Så ja, regnbågsmässor behöver ännu ordnas för att erbjuda trygga sammanhang för all andlig längtan som ännu inte törs porla fram i s.a.s. vanliga gudstjänster. Välkommen med någon gång, vi bor ju alla under regnbågens himmelsnuddande valv.