”Vården belastar miljön, inte bara genom att man använder mycket engångsprodukter”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då vi för 25 år sedan utbildade oss till barnmorskor, sjukskötare och socialarbetare ingick inte hållbar utveckling i de centrala kompetenskraven inom utbildningarna.
Vi kände till miljöskydd, men det var inget som vi kopplade till social- och hälsovården.
Idag borde hållbar utveckling och ansvarsfullhet vara en naturlig del av arbetslivet oberoende av bransch.
Hållbar utveckling omfattar mycket mer än bara ekologisk hållbarhet.
Det är en central del av social- och hälsovården och omfattar även ekonomisk, social och kulturell hållbarhet.
Välfärdsområdena är stora arbetsgivare och de enskilda yrkesverksamma gör dagligen flera val relaterade till hållbarhet.
Social- och hälsovården står för 6,5 procent av Finlands koldioxidutsläpp och bidrar till en betydande miljöbelastning bland annat genom användning av engångsprodukter.
Välfärdsområdena är stora arbetsgivare och de enskilda yrkesverksamma gör dagligen flera val relaterade till hållbarhet.
Att öka personalens kompetens inom hållbarhet är därför nödvändigt.
I Egentliga Finland och Österbotten pågår ett ESF-finansierat projekt som på svenska kallas Hållbar och kompetent social- och hälsovård (Kestävä ja osaava sote).
Det koordineras av Yrkeshögskolan Novia.
Projektets mål är att utveckla en tvåspråkig fortbildning i hållbar utveckling för välfärdsområdenas personal.
För att kartlägga behovet och identifiera teman till fortbildningen har projektgruppen arrangerat verkstäder för anställda från de välfärdsområden som deltar i projektet.
Under verkstäderna har personalen tagit ställning till hur de olika dimensionerna av hållbar utveckling (den ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella) och planetär hälsa syns i deras dagliga arbete.
Fortbildningsbehov och -önskemål kartlades också.
För deltagarna i verkstäderna var det lättast att identifiera den ekologiska dimensionen av hållbar utveckling.
Centrala teman som framkom var ändamålsenlig användning av vårdmaterial, avfallshantering och återvinning, energi- och vattenanvändning, matsvinn och transporter.
Deltagarna poängterade att även små val har stor betydelse för att göra den dagliga verksamheten mer hållbar.
Med koppling till den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling efterlyste personalen genomskinlighet i ekonomin och i produkternas priser.
När produktpriserna är kända är det lättare att göra ekonomiskt hållbara införskaffningar.
Personalen saknar också lokala verksamhetsplaner ur vilka det skulle framgå hurdana hållbarhetsval som är möjliga att förverkliga på den egna enheten.
Den sociala och kulturella dimensionen diskuterades ur klienternas, patienternas och arbetsgemenskapens perspektiv.
Tillgänglighet till tjänster och förståelse för klienterna och patienterna betonades.
Servicen behöver vara språkligt och kulturellt tillgänglig.
Personalen efterlyste fortbildning om kulturell mångfald, de ville till exempel veta mera om hur klientens/patientens kulturella bakgrund påverkar upplevelsen av sjukdom och förlossning samt förståelsen av vårdinstruktioner.
Teman som arbetssäkerhet och arbetshälsa var också teman i verkstäderna.
Alla fyra dimensionerna kan kombineras i begreppet planetär hälsa.
Planetär hälsa understryker att det finns ett ömsesidigt beroende mellan människans och planetens välmående.
Inom social- och hälsovården kan man främja planetär hälsa genom till exempel handledning till hälsosammare val, vistelse i naturmiljöer och flexibla arbetsarrangemang.
Förhoppningen är att projektet ska bidra till fler ansvarsfulla handlingar bland personalen, vilket i sin tur leder till en hållbarare framtid.