Kollektiv handling bevarar en samhällelig balans
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Fackförbunden har varit centrala för att etablera och upprätthålla vår demokrati. USA är ett praktexempel på varför fackförbund är viktiga.
Under de senaste hundra åren har vi fått åtnjuta en historiskt sett unik tid då vi som inte är adel, borgare eller prästerskap har egendom som beskyddas av lag.
Arbetsgivarens inflytande på individen begränsas och sträcker sig juridiskt inte utöver den givna arbetstiden. Vår arbetsvecka är endast fem dagar och under de dagarna förväntas vi att arbeta endast åtta timmar.
Det är viktigt att vara tydlig på denna punkt.
Vi tar lätt dessa rättigheter som givna angelägenheter.
Men de har inte uppkommit av samhällsgräddans välvilja.
Det har krävt aktiv kollektiv handling eftersom resurser och därmed makt är ojämnt fördelade i vårt samhälle.
Den makt som ligger i kollektiv handling har tidigare kvävts med våld eller mutor, nu försöker man göra det genom lagstiftning.
I dag ser vi hur regeringen försvagar just möjligheterna för vår kollektiva makt.
Demokratin och arbetarrörelsen har utvecklats hand i hand i Europa och byggt upp samhällen där rättigheter och skyldigheter i stor utsträckning gäller alla.
Å ena sidan har vi Sannfinländarna som redan länge arbetat med att försvaga vår demokrati genom att föra fram allehanda lögner och halvsanningar, å andra sidan har vi Samlingspartiet och SFP som försöker kapa av fackförbundens stöd genom att förbjuda skatteavdragen för medlemsavgifterna.
Fackförbunden har varit centrala för att etablera och upprätthålla vår demokrati.
De har varit en kraft som har jämnat maktbalansen mellan arbetsgivar- och arbetstagarparter och drivit jämlika rättigheter för arbetarna.
Demokratin och arbetarrörelsen har utvecklats hand i hand i Europa och byggt upp samhällen där rättigheter och skyldigheter i stor utsträckning gäller alla.
Ett praktexempel på varför fackförbund är viktiga är USA.
Där har fackförbunden förlorat medlemmar i åratal och man har arbetat aktivt för att sänka medlemskapen genom att ställa till med allehanda otrevligheter ifall någon försöker organisera arbetstagarna.
Det har lett till att löner och levnadsstandarden har sjunkit – och demokratin har eroderat.
Arbetstagarpartens förhandlingskraft begränsas avsevärt om man inte vet att kollegan kommer att kräva samma lön av arbetsgivaren.
Då finns det alltid risken att någon annan får jobbet billigare och den osäkerhet kan arbetsgivarparten utnyttja för att driva ner löner.
Därför är lokala avtal en farlig väg att ta för arbetstagarparter.
Det är enbart då efterfrågan av arbetskraft är större än utbudet som arbetstagare har förhandlingskraft.
Det är sällan, men t.ex. ICT-branschen var sådan ännu för några år sedan och beträffande vissa kompetenser fortfarande.
Men det gäller alltså smala sektorer.
Sällan är frågan om att arbetsgivaren vill höja arbetstagarnas löner – arbetsgivaren har redan möjligheten att betala över kollektivavtalens löner.
Men vad skulle incentiven för det vara?
Välvilja?
En tillit till arbetsgivarparternas välvilja är det säkraste sättet att avveckla all den utveckling som århundraden av kamp resulterat i.
Med tanke på den öronbedövande klagovisa arbetsgivarparterna för över lönekostnaderna är det svårt att se på vilket sätt lokalt avtal skulle vara en fördel för arbetstagarna. Framför en sådan historisk anomali bleknar nog jungfrufödslar.
Tyvärr ser vi att fackförbundens medlemskap har sjunkit även i Finland under de senaste tio åren. Ifall trenden fortsätter är det svårt att se att vi inte skulle följa i USA:s spår.
Först ryker det politiska inflytandet som fackförbundet möjliggjort. Därefter börjar sociala skyddsnätverk avvecklas och så småningom börjar knaprandet på våra löner.
Det förra ser vi redan och det senare följer oundvikligen.
En tillit till arbetsgivarparternas välvilja är det säkraste sättet att avveckla all den utveckling som århundraden av kamp resulterat i.
Här kan du läsa fler kolumner av Johnny Långstedt.