Dystopins ljusare sida
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På senare tid har man kunnat läsa att det känns som om science fiction-genrens dystopiska berättelser plötsligt blivit verklighet. Känslan är inte positiv. Men kanske kan berättelserna också ge hopp.
Det världspolitiska läget är i dag något som oroar många. Vi kan dagligen läsa om konflikter och skeenden som känns som om de kom ur fiktionens värld. Många talar om en dystopisk känsla. Man gör likheter med fiktionens berättelser om samhällen i förfall och frågar sig hur vi hamnade här.
Som en älskare av science fiction förstår jag väl de kopplingar som görs. Det finns otaliga filmer, böcker och tv-serier i den här genren som beskriver totalitära samhällen där envåldshärskare styr och ställer. Alternativt berättelser om krig och konflikter där hela mänsklighetens dragits med och det inte verkar finnas någon väg ut. Samhällen där AI och maskiner tagit över och hotar mänsklighetens existens.
Det finns en hel del vi kan lära av de här berättelserna. Författarna och filmskaparna har, när de lyckats som bäst, kunnat fånga in viktiga aspekter av det mänskliga beteendet, aspekter som tyvärr ofta verkar leda till förtyck och förfall.
Science fiction-berättelsernas världar är ibland skrämmande, men de är också ofta fyllda av hopp.
Men det är inte den här sidan av berättelserna jag önskar lyfta fram. Det jag vill ta fasta på är en annan aspekt av historierna. Den som inte bara handlar om våra svagheter som människor utan också våra styrkor. Eller möjlighet till styrka.
Science fiction-berättelsernas världar är ibland skrämmande, men de är också ofta fyllda av hopp. För apokalypsen i science fiction är ofta inte lika avgörande och slutgiltig som den är inom religiösa traditioner som den kristna. Apokalypsen hotar, ibland har den till och med redan hänt, men det finns vanligen en möjlighet att stoppa den.
Det som krävs är inte så sällan något rätt enkelt: det krävs en gemenskap. En grupp av individer som kommer samman och vågar kämpa emot. Det här är oftast en grupp mycket olika personer. För det här är också något mycket science fiction lär oss – olikhet, diversitet är en styrka. Ingen blir lycklig i en värld där alla ser ut, tänker och handlar som alla andra. Tvärtom.
Och jo, science fiction-berättelserna bjuder också ofta på en frälsarkaraktär. Någon som vänder förlust till seger, för hopp till de som kämpar och offrar sig själv för andra. Men allt oftare är den här karaktären inte en enskild individ. I stället är det gemenskapen som genom sina handlingar får till förändring – som kämpar emot, skapar hopp och ger möjlighet till en annorlunda framtid.
Så jo, i dag kan kännas dystopisk. Men i morgon kan vara något annat. Om vi vågar, orkar och vill komma samman. I varje fall om vi får tro science fiction-skaparna.