Är du tontig eller töntig? – ”Att härleda ord bakåt är lika lockande som riskabelt”

Privat
äldre man med röd tröja och rutig halsduk
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Ord kan likna varandra slumpmässigt. Det gäller också det finlandssvenska tontig och spanska tonto. De måste inte ha samma ursprung hur lockande det än vore.

Är du tontig eller töntig? Ingetdera förstås, men ändå ville man ibland kalla någon för – ja, vad då?

I Svenskfinland har tontig (uttal med å) varit ett vanligt uttryck för någon som är lite dum i huvudet eller virrig.

I rikssvenskt tal och text är det töntig som gäller.

Själv lärde jag mig töntig i Kalle Anka och det syftade förstås på Långben. Men nånting säger mig att töntig blivit vanligare också hos oss.

Töntig räknas som ett ganska nytt ord i svenskan och uppges komma från sydlig Sverigedialekt.

Ordet tontig är besvärligare. Söker man på nätet rättas ordet till töntig eller tomte.

Varifrån kommer detta tontig?

Jag har stött på ordet i spanskan: tonto. Det anses bland annat komma från latinets attonitus, att bli slagen av åskan och därmed lite förvirrad.

Är det samma ord som finlandssvenskans tontig men varför saknas det i rikssvenskan?

I spanskan talar man också om tonterias ”dumheter”.

I finlandssvenskan motsvaras tonterias av tonterier och i rikssvenskan av tönterier.

Kunde tontig hänga ihop med tomte?

Tomten var inte tontig. Men lite säregen var han förstås.

Finskan har lånat in tonttu från svenskans tomte.

Är det kanske denna ombildning med –nt- som kastats tillbaka till finlandssvenskan och gett tontig med betydelsen virrig.

Det låter inte så tokigt men tomten var förut en viktig person som skulle behandlas med respekt för att bondgården skulle fungera. Tomten var inte tontig. Men lite säregen var han förstås.

Ordet tomte i svenskan anses kunna härledas till tomt, alltså ett stycke jord eller äga. Det övernaturliga andeväsendet var en tomtenisse eller tomtegubbe, förkortat tomte.

Nån språkkunnig fiffikus kan här inskjuta att det i estniskan finns ett ord tont som betyder spöke. Det räknas som ett svenskt lån.

Att härleda ord bakåt är lika lockande som riskabelt.

Ord kan likna varandra slumpmässigt. Det gäller också det finlandssvenska tontig och spanska tonto. De måste inte ha samma ursprung hur lockande det än vore.

Vårt tontig kan ha uppkommit ur tomte stött av finskans tonttu. Det estniska tont, spöke, får bli hängande i luften.

Men tomtarna i julsången ”Hej tomtegubbar”, de var väl ”lustiga”, alltså lite tontiga?

Nehej, lustiga betyder här glada.

Tomtarna var mycket seriösa och konstaterar att vi lever en liten tid och med mycken möda Vi ska därför leva glada.

Inget tontigt eller töntigt här, på sin höjd lite udda i bistra tider.

Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.

Språkvetare och debattör, Ekenäs
Publicerad: