Skärgårdshavet övergöds – eftersom vi tillåter det
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Att utveckla stödsystemen är utmanande, eftersom lobbyverksamheten för att bevara systemet är stark.
När semesterfirare söker sig till sina sommarstugor vid Skärgårdshavet möts många av en bister verklighet: Skärgårdshavet är ett av Östersjöns mest övergödda havsområden.
Dess tillstånd har inte förbättrats – tvärtom har det stagnerat eller till och med försämrats. Det gör Skärgårdshavet till en av Östersjöns största miljöutmaningar i Finland.
Grumligt vatten, algblomningar, syrebrist på bottnen och minskande fiskbestånd är synliga tecken. Dessa påverkar både den biologiska mångfalden och näringarna i regionen, såsom fiske och turism.
Största delen av fosfor- och kvävebelastningen i Skärgårdshavet kommer från åkrar.
Regeringsprogrammet innehåller lovande skrivningar om skyddet av Skärgårdshavet, men de nuvarande vattenvårdande åtgärderna räcker helt enkelt inte till för att nå målen.
Särskilt vårens översvämningar sköljer näringsämnen ut i havet. Upp till hälften av kustens naturtyper är hotade, och en fjärdedel av naturtyperna i Östersjön och våra insjöar är i fara.
Regeringsprogrammet innehåller lovande skrivningar om skyddet av Skärgårdshavet, men de nuvarande vattenvårdande åtgärderna räcker helt enkelt inte till för att nå målen.
Det Skärgårdshavsprogram som den gröna miljö- och klimatministern Krista Mikkonen en gång inledde har lyckligtvis fortsatt under den nuvarande regeringen.
Men det råder en motsägelse: regeringen skär ner två tredjedelar av finansieringen för vattenvård, tillåter spridning av gödsel på åkrar – och planerar att fortsätta tillåta det, trots att experterna tydligt konstaterar att det är en av huvudorsakerna till näringsbelastningen i Skärgårdshavsregionen.
Enskilda jordbrukare ska inte bära ett orimligt ansvar för omställningen.
Det räcker inte att bekämpa symptomen till havs, om vi inte åtgärdar orsakerna på land.
Enskilda jordbrukare ska inte bära ett orimligt ansvar för omställningen.
Politiken måste svara på denna utmaning genom att göra det mer lönsamt för jordbrukare att ändra sina verksamhetssätt än att hålla fast vid de gamla.
Det förutsätter att jordbruksstöden i framtiden styrs effektivare till åtgärder som minskar övergödningen. Regeringen vill däremot att allt förblir som förr.
På EU-nivå styr inte det nuvarande CAP-stödsystemet jordbruket tillräckligt mot minskade näringsutsläpp.
Det planerade CAP 28+ kunde däremot göra det – och att främja det vore till fördel för Finland, Skärgårdshavet och även jordbrukarna i regionen.
Att utveckla stödsystemen är utmanande, eftersom lobbyverksamheten för att bevara systemet är stark.
Det är paradoxalt, eftersom jordbrukssektorn, för att kunna blomstra i framtiden, oundvikligen måste utvecklas i en mer hållbar riktning – både för naturens och klimatets skull.
Stöden ska inte tas bort från jordbrukarna, utan utvecklas så att de uppmuntrar till hållbara lösningar – precis det som CAP 28+ i bästa fall kan erbjuda.
Den finländska regeringen har ännu inte presenterat någon tydlig ståndpunkt om tyngdpunkterna för den kommande CAP 28+-perioden.
Just nu vore det rätt tid att göra räddningen av Skärgårdshavet till en del av nästa programperiods krav och mål. Om vi väntar tills strategin är färdig, har fönstret för påverkan redan stängts.
Om regeringen inte bryr sig om naturskydd, borde den i dagens värld i alla fall vara intresserad av Finlands säkerhet och försörjningsberedskap.
Vårt lands självförsörjning när det gäller dricks- och hushållsvatten får inte tas för given.
Miljöskydd och livskraft behöver inte heller stå i motsats till varandra: ett rent hav är också en ekonomisk resurs. Utan rent vatten finns ingen turism, inget fiske eller rekreation vid våra kuster.
Skärgårdshavet övergöds – eftersom vi tillåter det. Vi har ett ansvar att lämna efter oss ett Skärgårdshav i bättre skick än det är idag. Det är möjligt – men det kräver omedelbar politisk vilja och konkreta åtgärder.
Här kan du läsa fler kolumner av Sofia Virta.