Det laglösa landet

I en allt mer polariserad värld där klicknyheter, algoritmer och populistiska utspel styr blir det allt svårare att föra en balanserad diskussion.

Vi behöver inte gå längre än till de sociala medierna så ser vi dagligen hur man river sina spelbyxor på grund av lösgående katter, felparkerade bilar eller över att färjan eller bussen gick två minuter för sent.

Saker som säkert irriterar i vardagen , men som i dagens läge får mer utrymme i sociala medier än de verkliga hemskheter som händer även i vår del av världen.

Vi är allt mer styrda av algoritmer än vad vi tror eller ens förstår. Tidigare fysiska kaffediskussioner på kaféer, arbetsplatser och butiksköer har nästan helt försvunnit för att övertas av ofiltrerade sura uppstötningar på sociala medier.

Här är algoritmerna smarta. De parar ihop likasinnade för att skapa bubblor av liknande tankar och kan på så sätt skapa en illusion av att ”alla tänker som jag”.

Dessa skriverier påhejas av likasinnade och vips så har oftast både rim och reson lämnat bubblan och ersatts med något som inte helt sällan ersätts med något som tar sig allt längre ifrån sanningen.

Att föra en resonlig, balanserad och förnuftig dialog i detta landskap är bra mycket svårare än tidigare. De alternativa sanningarna får alltid mer utrymme. Klicknyheter skapas eftersom de drar till sig fler läsare än traditionella rubriker.

Det fysiska våldet har ersatts av virtuella giljotiner, förfinade så de passar in i vår tid.

Trots att vi ofta förfasat oss över medeltidens brutaliteter, där man suktade efter blod vid halshuggningar och gladiatorspel, inser vi inte alltid att samma tendenser finns kvar i oss ännu.

Det fysiska våldet har ersatts av virtuella giljotiner, förfinade så de passar in i vår tid. Men uppgiften är den samma.

Många av oss tar allt detta med en nypa salt. Vi inser att sociala medier är utformade så att vi ska bli beroende. Att vi ska gå i fällan, att vi ska dras med. Det är det som är deras affärsidé – att skapa beroende.

Men det vi inte inser är att våra barn och unga läser allt detta. De läser de sura uppstötningarna, de ser de virtuella halshuggningarna och de läser de påhittade ”sanningarna”.

De inser inte att många vuxna ser detta som en alternativ lekverklighet som inte ska tas på allvar. För de unga är detta en normal del av verkligheten – och de har oss vuxna som förebilder.

De läser allt detta utan insikten om att detta inte ska tas på fullt allvar. Vi låter dem tro att detta är verkligheten.

Vi är oftast väldigt noga när det kommer till att skydda våra barn och unga. Vi utvärderar noga vad som är åldersmässigt lämpligt.

Den verklighet och vardag där våra barn och unga spenderar stora delar av sin vakna tid i, är så gott som laglös.

Vi har åldersbestämmelser för filmer, för körkort, för sex, för tobak och alkohol. Men för de ofiltrerade och okontrollerade sociala medierna har vi ingenting.

Den verklighet och vardag där våra barn och unga spenderar stora delar av sin vakna tid i, är så gott som laglös.

En virtuell värld där allt för många vuxna står med den virtuella godispåsen i handen. Just de fysiska varelserna som vi som barn blev varnade för – gå inte med främlingar, ta inte godis de bjuder på och var på din vakt.

Faktum är att vi behöver bra mycket strängare regler för sociala medier – inte bara olika åldersgränser utan också filtrering och appregleringar på andra sätt.

De sociala medierna måste ta sitt ansvar, vi vuxna måste förstå allvaret i det hela och likalydande lagstiftning måste stiftas på europeisk och global nivå – trots ekonomiska intressen.

Allt detta är möjligt i dagens läge. All denna teknik finns redan. Vår prioritet måste vara att skapa en trygg vardag för våra barn och unga.

Här kan du läsa fler kolumner av Sandra Bergqvist.