Språkliga rättigheter kräver handling
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När vi behöver vård och omsorg ska vi inte behöva kämpa för att bli förstådda.
Service på svenska handlar om så mycket mer än språk. Det handlar om trygghet, värdighet och tillit till att samhället finns där när vi behöver det.
Ett levande tvåspråkigt Finland förutsätter både fungerande service och att människor känner sig trygga att använda sitt eget språk i vardagen.
Det egna språket får särskild betydelse när vi är som mest sårbara. När sjukdom, oro eller en kris gör det svårt att uttrycka sig ska man kunna få hjälp på sitt eget språk.
Ingen ska behöva tveka om huruvida vården fungerar på svenska eller finska. Vi ska kunna lita på att få likvärdig service oberoende av vilket nationalspråk vi talar.
Ingen ska heller behöva fundera på om man skulle få snabbare eller bättre service genom att välja den ena eller den andra servicelinjen. Tyvärr vet vi att det fortfarande alltför ofta finns brister i tillgången till vård på svenska, och ibland också på finska. Så får det inte vara.
Om ett välfärdsområde säkerställer god service på svenska och finska ska det också synas i finansieringen.
Därför arbetar SFP nationellt för flera åtgärder som ska stärka de språkliga rättigheterna i vården. Ett konkret förslag är att välfärdsområdenas finansiering i högre grad ska kopplas till hur väl de lyckas erbjuda service på båda nationalspråken.
Om ett välfärdsområde säkerställer god service på svenska och finska ska det också synas i finansieringen.
Samtidigt som det behövs nationella lösningar får vi inte glömma det viktiga arbete som görs lokalt i välfärdsområdena.
I Egentliga Finland finns flera exempel på hur aktiva SFP-politiker har bidragit till att försvara och utveckla den svenskspråkiga servicen.
Ett nytt äldreboende i Kimito hade sannolikt inte blivit verklighet utan målmedvetet och långsiktigt arbete av engagerade SFP:are. Flera äldreboenden har också varit hotade av nedläggning.
Tack vare ett målmedvetet arbete från SFP-gruppen, starkt lokalt engagemang och namninsamlingar har hoten mot Aftonro i Iniö och Fridhem i Houtskär kunnat avvärjas.
Också bäddavdelningarna i Pargas och Kimitoön har varit föremål för nedskärningsplaner men kunnat fortsätta sin verksamhet.
En nedläggning hade inneburit längre avstånd för patienter och anhöriga, samtidigt som de språkliga rättigheterna hade riskerat att försvagas.
Arbetet är ändå långt ifrån färdigt. För att garantera god och likvärdig vård på båda nationalspråken krävs ett kontinuerligt och målmedvetet arbete. En aktuell fråga som SFP-gruppen driver i Egentliga Finlands välfärdsområde är att få till stånd svenskspråkig intervallvård i Åbo.
När vi behöver vård och omsorg ska vi inte behöva kämpa för att bli förstådda.
I dag saknas sådan service, men det svar som gruppen nyligen fått på sin motion är hoppingivande. Det visar att påverkansarbete ger resultat – och att vi måste fortsätta driva frågorna framåt.
När vi behöver vård och omsorg ska vi inte behöva kämpa för att bli förstådda.
Språkliga rättigheter förverkligas i mötet mellan människor, därför kommer SFP även framöver arbeta för språkmatchning, alltså att kunder och vårdpersonal som talar samma språk också möts i praktiken.
Det tar tid att skapa ett system som möjliggör matchningen och det arbetet behöver göras såväl nationellt som i välfärdsområdena. Vi kommer fortsätta arbeta för ett eget vårdteam till alla finländare senast år 2030 och för en politik med människan i centrum.
SFP kommer också framöver att vara den mest bärande rösten för likvärdig vård och omsorg på våra nationalspråk, för ingen ska behöva kompromissa med sin trygghet på grund av sitt språk.
Här kan du läsa fler kolumner av Anders Adlercreutz.