När ljuset i mörkret blir mer än en metafor

Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Mörkret kan ge utrymme för en annan sorts närvaro än den hektiska sommarsäsongen erbjuder.

kvinna med glasögon och blå blus ser glad ut

I Åboland vet vi vad mörker är. Inte bara som frånvaro av ljus, utan som ett årstidsfenomen, något som påverkar rytmen i våra dagar, våra möten och ibland också vår ork.

När hösten övergår i vinter blir landskapet långsammare, konturerna mjukare och avstånden kan kännas längre – även mellan oss människor.

Därför är projekt som Light in the Dark viktiga. Projektet, som leds av Yrkeshögskolan Novia, har under tre års tid arbetat för att stärka landsbygds- och kustturismen i norra Östersjöregionen genom att utveckla naturbaserade upplevelser under lågsäsong – höst, vinter och vår.

Det EU-finansierade projektet är just nu inne i sin avslutande fas. Projekt som detta, påminner oss om att ljus inte enbart handlar om belysning, evenemang eller stämningsskapande inslag i en mörk årstid.

Ljus kan också vara ett sätt att skapa sammanhang, gemenskap och framtidstro. I en region som Åboland, där havet, öarna, byarna och de små samhällena formar vardagen, kan ljuset bli en bro mellan människor och platser.

Men kanske behöver vi i dag tänka längre än så. Frågan är inte bara hur vi kan göra mörkret mer uthärdligt eller locka människor till en plats under lågsäsong.

Frågan är också hur vi kan bidra till att platsen stärks, återhämtar sig och utvecklas på sina egna villkor. Här blir kopplingen till regenerativt tänkande intressant.

Regenerativt tänkande handlar inte bara om hållbarhet i betydelsen att minska negativa följder. Det handlar om att aktivt bidra till livskraft. Att fråga sig: Vad behöver den här platsen för att må bra? Hur kan människor, natur, kultur och lokalsamhälle stärka varandra? Hur kan ett projekt lämna efter sig något mer än tillfälliga upplevelser?

Sett ur det perspektivet kan resultaten i Light in the Dark bli en del av något större än ett projekt kring ljus under vinterhalvåret. Fortsättningen på projektet kan bli ett sätt att synliggöra Åbolands egna resurser: berättelserna, hantverket, naturen, lokala företag, kulturaktörer och människors engagemang.

Åboland behöver inte bara vara attraktivt när solen glittrar över skärgården i juli.

Det kan skapa möten där invånarna i lokalsamhället inte bara är publik eller serviceproducenter, utan medskapare. Det kan ge besökare en djupare förståelse för platsen de kommer till – och samtidigt stärka dem som bor där året runt.

Det regenerativa perspektivet utmanar oss också att se mörkret på ett annat sätt. Kanske är mörkret inte en brist som måste åtgärdas, utan en del av platsens identitet.

Mörkret kan ge utrymme för stillhet, reflektion, berättelser, lågmälda möten och en annan sorts närvaro än den hektiska sommarsäsongen erbjuder. Om vi enbart försöker fylla mörkret med aktiviteter så riskerar vi att missa platsens egen kvalitet.

I bästa fall har ett projekt som Light in the Dark kunnat hjälpa oss att omvärdera både säsong och plats. Åboland behöver inte bara vara attraktivt när solen glittrar över skärgården i juli.

Regionen har också något att erbjuda när dimman ligger över vattnet, när fönstren lyser i byarna och när människor samlas kring det lilla snarare än det spektakulära.

Det är där ljuset får sin djupare betydelse. Inte som något som jagar bort mörkret, utan som något som gör det möjligt att se det vi redan har – och det vi tillsammans kan vårda vidare.

Regenerativ utveckling börjar ofta just där: i uppmärksamheten. I viljan att lyssna till platsen, människorna och årstiderna. Om Light in the Dark har kunnat bidra till det, så har projektet inte bara handlat om att lysa upp Åboland. Då har det också handlat om att låta Åboland lysa inifrån.

Här kan du läsa fler kolumner av Maria Engberg.

Lektor vid Yrkeshögskolan Novia
Publicerad: