Barnens plats är inte i fängelse

Det finns behov av slutna barnvårdsanstalter, där kontakten till skadliga nätverk är begränsad och som har resurser att rehabilitera ungdomar. Vi ska inte straffa barn så som vi straffar vuxna.

I Sverige röstade riksdagen nyligen igenom ett mycket omdebatterat lagförslag om att sänka straffbarhetsåldern till 14 år.

Det här beslutet betyder alltså att 14-åringar kan dömas till fängelse för allvarliga brott. Lagförslaget fick mycket kritik men motiveras med bland annat att allvarlig brottslighet ökat bland unga. Utvecklingen i Sverige har förstås också väckt diskussion här hemma i Finland.

Under sommaren skickade Social- och hälsovårdsministeriet ut ett lagförslag på utlåtanderunda om tagande i förvar av personer under 15 år som misstänks för en allvarlig brottslig gärning.

Enligt nuvarande lag kan en person som är under 15 år inte anhållas, medan lagförslaget skulle göra det möjligt att en under 15-årig misstänkt person ska kunna tas i förvar i polisens förvaringslokaler under vissa förutsättningar, i högst 72 timmar.

SFP har förhållit sig ytterst kritiska till det här lagförslaget.

I Finland har vi inte gått så långt som i Sverige men det kan ses som ett steg i den riktningen. Redan under regeringsförhandlingarna 2023 motsatte vi oss i SFP upprepade gånger att sänka straffbarhetsåldern.

Min ståndpunkt är klar och tydlig – barnens plats är inte i fängelse.

Det är ett faktum att ungdomsrelaterad våldsbrottslighet har ökat de senaste åren i Finland. Särskilt våldsbrott som begås av unga under 15 år har ökat till antalet.

Gatuvåld och organiserad brottslighet är fenomen som vi också måste ta på allvar i Finland.

När och om det ändå går så långt att en 14-åring eller ännu yngre person begår allvarliga brott måste det finnas ett spår som är anpassat för dem.

Jag tror dock inte att de unga personer som hamnat i klorna på organiserad brottslighet bäst blir rehabiliterade i fängelse. Där får de snarare kontakt med andra brottslingar och ökar risken för att hamna in på fel väg.

Det behövs andra metoder.

När och om det ändå går så långt att en 14-åring eller ännu yngre person begår allvarliga brott måste det finnas ett spår som är anpassat för dem.

Det finns behov av slutna barnvårdsanstalter, av specialenheter, där kontakten till skadliga nätverk är begränsad och som har resurser att rehabilitera ungdomar.

Det här är enligt min mening en bättre väg att gå än att sätta under 15-åringar i fängelse. Vi ska inte straffa barn så som vi straffar vuxna.

Bakgrunden till ungdomsbrottslighet är ofta summan av många olika faktorer. Känslan av utanförskap, generationsöverskridande problem och brister i välmåendet. Då kan kriminella kretsar locka genom att ge känslan av ett sammanhang.

Därför är det så otroligt viktigt att vi satsar ännu mer på de förebyggande åtgärderna och fångar upp unga i riskzonen innan de hamnat i klorna på organiserad brottslighet.

Det behövs fler trygga vuxna i vardagen. Utöver lärare, vars främsta uppgift är att lära, behövs ungdomsarbetare och andra trygga vuxna i koppling till skolvardagen.

Jag är glad att regeringen nu på SFP:s initiativ ska utreda hur en modell för helhetsskoldag kunde se ut. Tanken med pilotförsöket är att sy ihop skola och avgiftsfri hobbyverksamhet till en så fungerande helhet som möjligt.

Vi behöver utveckla möjligheterna till att alla barn oberoende bakgrund har en hobby de tycker om hittar sin egen gemenskap. En gemenskap som ger dem vänner och bekräftelse framom ett liv i fängelse.

Här kan du läsa fler kolumner av Sandra Bergqvist.