Extremhögern utgör ett enormt hot i Europa

Vi behöver framför allt en reform av den ekonomiska politiken i Europa.

Söndagen den 18 maj hölls det spännande val i flera olika EU-länder. I Rumänien hölls presidentvalets andra och avgörande runda. I Polen hölls presidentvalets första runda, medan Portugal röstade i riksdagsvalet för andra gången på lite över ett år, efter att regeringen fallit i en omröstning om misstroende.

Alla dessa val påvisar de stora politiska spänningar som existerar i Europa för tillfället, och vilket stort politiskt hot extremhögern utgör.

I Rumänien annullerade landets högsta domstol resultaten av första omgången i presidentvalet som hölls i november 2024, där den relativt okända högerextrema kandidaten Calin Georgescu fick en chockseger, efter att ha fått en enorm synlighet på grund av nya konton på bland annat Tiktok som spreds hans kampanjinnehåll.

Orsaken till att resultatet annullerades var misstankar om rysk inblandning i detta fenomen.

Georgescus kandidatur förbjöds senare av den högsta domstolen som ansåg att han inte följt vallagen och att hela processen år 2024 inte levt upp till demokratiska principer.

Nästan hälften av de röstande väljarna i Rumänien är villiga att lägga sin röst på en kandidat som beskrivit som ”ultranationalistisk ytterhöger”, som motsätter sig stöd till Ukraina och sympatiserar med Trump.

När valet nu genomfördes på nytt var den andra omgången en kamp mellan en annan extremhögerkandidat, George Simion och den centerliberala Nicuşor Dan.

Simion motsätter sig stöd till Ukraina och förhåller sig kritiskt till EU, och har ett inreseförbud till Ukraina på grund av sin politiska linje.

I valet i söndags vann den liberala kandidaten Dan, vilket fick många i Bryssel att pusta ut av lättnad.

Presidenten i Rumänien har riktiga maktbefogenheter och om Simion hade vunnit, hade Orban och Slovakiens Fico fått en ny bundsförvant i Europarådet.

Men problemet återstår: att nästan hälften av de röstande väljarna i Rumänien är villiga att lägga sin röst på en kandidat som beskrivit som ”ultranationalistisk ytterhöger”, som motsätter sig stöd till Ukraina och sympatiserar med Trump.

I Polen har presidenten mer symboliska maktbefogenheter, men kan bland annat använda sig av ett veto för att blockera lagstiftning som antagits av det nationella parlamentet.

Fastän oppositionen vann över det polska ytterhögerpartiet Lag och Rättvisa, PiS och det blev ett regeringsskifte år 2023, har presidenten fortsättningsvis representerat PiS.

Detta är orsaken till att de ändringar i abortlagstiftningen som många förde kampanj för i Polen ännu inte är genomförda.

I söndags fördes presidentvalets första runda, där den liberala högerkandidaten Rafał Trzaskowski vann med en väldigt knapp marginal över ytterhögerns Karol Nawrocki, som representerade PiS.

Utöver detta fick kandidaten från extremhögern över 14 procent av rösterna.

Utöver dessa herrar kandiderade även en öppet antisemitisk extremhögerkandidat vid namn Grzegorz Braun, som fick häpnadsväckande 6,34 procent av rösterna.

Braun blev för övrigt nyligen utslängd ur Europaparlamentets plenisal efter att han stört en minnesstund för Holokaustoffrena.

Dessa siffror innebär att andra rundan i det polska presidentvalet kommer att bli mycket spännande, och påvisar även hur starka de högerextrema och extremkonservativa krafterna är i det polska samhället.

I Portugal vann högerpartiet AD riksdagsvalet, medan extremhögerpartiet Chega ökade till 20 procent av rösterna och en delad andraplats i parlamentet.

År 2019 hade de bara en plats i parlamentet, och nu har de nästan en fjärdedel.

Socialdemokraterna gjorde ett av sina sämsta val på tre årtionden och har nu lika många platser som extremhögern medan vänstern gjorde sitt sämsta val någonsin.

Högerpartiet har ingen majoritet att regera med, och det är oklart om en ny regering kommer att kunna bildas.

Trots att högerpartiet AD inte har samarbetat med extremhögern, har Chega utövat ett stort inflytande på politiken och den offentliga debatten, där frågor gällande migration dominerat.

Alla dessa val visar hur stora de politiska spänningarna är runtom i Europa. De påvisar även vilket enormt behov det finns av en politik som svarar på orsakerna till det enorma politiska missnöje som existerar.

I undersökning efter undersökning syns hur EU-invånarna är oroliga över stigande priser, över dyr energi, över ungdomarnas illamående och en allmän brist på framtidsutsikter.

För att svara på dessa problem behöver vi framförallt en reform av den ekonomiska politiken.

Folk måste kunna få tillbaka tron på att politiken verkligen kan lösa de problem som de tampas med i sin vardag.

Den liberala högern i Europa gör tyvärr för tillfället tvärtom, och har på EU-nivå starkare än på länge betonat en linje där man befrämjar storföretagens ställning, på bekostnad av både arbetstagares rättigheter och miljön.

Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.