Nej, kaffet är inte dyrt – det har varit allt för billigt länge
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
De faktorer som har påverkat kaffets pris är ofta mer eller mindre frånkopplade kaffeodlarnas verklighet.
Kaffepriser har verkligen gått genom en chockhöjning och många ställer sig frågan var deras smärtgräns går.
Hur mycket är jag beredd att betala för ett paket kaffe? När priset det paket man köpt i årtionden plötsligt ökat mångfalt, ja då är det skäligt att säga att produkten är dyr.
Men ändå är den brutala verkligheten den att kaffet inte är dyrt, det har länge varit katastrofalt billigt.
Arabicabönan, den som finns i de flesta kaffepaket i våra hyllor, handlas på New York-börsen. Det gör att de faktorer som påverkat kaffets pris ofta är mer eller mindre frånkopplade kaffeodlarnas verklighet.
Sedan kaffe börjat handlas som råvara på New York-börsen har priset varierat kraftigt mellan ungefär 0,5 och 2,5 dollar per pund (ungefär 1 till 5 euro per kilogram, med dagens konvertering mellan euro och dollar).
De som odlar kaffet har ofta, på grund av lågt börspris, tvingat sälja sin skörd till under produktionspris.
Sedan 1970-talet har priset egentligen inte höjts alls. Det har varierat konstant, men det är svårt att urskilja någon direkt trend av att det skulle öka i takt med inflationen.
Med ökade levnadskostnader i produktionsländerna, inflation och – nu på senare tid – skyhöga priser på gödsel, befinner sig många odlare i en prekär situation.
Den som levt på 1970 talet, kan säkert minnas hur mycket inflationen i allmänhet påverkat allt i deras liv.
Men råvarupriset på kaffe har, av olika orsaker, egentligen inte följt med utvecklingen alls. Med ökade levnadskostnader i produktionsländerna, inflation och – nu på senare tid – skyhöga priser på gödsel, befinner sig många odlare i en prekär situation.
För att göra saken värre är det listade priset på börsen inte det pris odlaren får.
Börsens pris är exportpriset.
Från odlaren till exportören har kaffet ofta gått genom flera mellanhänder, som naturligtvis ska ha en del, och ofta är det omöjligt att spåra vad odlaren egentligen fått för sin produkt.
Transparensen är ofta katastrofalt dålig och odlarna är sällan i en situation där de kan kräva sin rätt att sälja till ett skäligt pris.
Att vi länge kunnat köpa kaffe för några euro per kilogram är ett resultat av ett brustet system där vi åtnjutit låga priser på, ofta, fattiga odlares bekostnad.
I februari var råvarupriset på börsen rekordhögt: 4,33 dollar per pund, ungefär 8,55 euro per kilogram.
Vädret i Brasilien – världens största kaffeproduktionsland – och ökad efterfrågan i Kina verkar vara två stora faktorer, men inte de enda.
Geopolitik, klimatförändringar och spekulanters utsagor om framtiden påverkar också.
Det är förstås omöjligt att veta vad de rekordhöga råvarupriset får för konsekvenser i framtiden.
Många kaffeexperter tror att priset kommer fortsätta att öka. Kinas konsumtion ökar dramatiskt samtidigt som kaffe blir svårare att odla, bland annat på grund av klimatet.
Vill vi att odlarna ska få skäligt betalt för sitt arbete kan priset inte heller gå ner.
Det innebär antagligen att vår kaffekonsumtion kommer att förändras. Men det är kanske inte en dålig sak.
Jag hoppas att utvecklingen går mot att vi förhåller oss till kaffe lite som till vin, så att vi blir mera medvetna om var kaffet är odlat.
Kanske kan vår inställning till kaffe gå från att handla om att dricka något som hjälper mig gå till jobbet på måndag morgon till att vara en dryck som uppskattas för sin rika smak och enorma variation i karaktär?
Jag hoppas att utvecklingen går mot att vi förhåller oss till kaffe lite som till vin, så att vi blir mera medvetna om var kaffet är odlat.
Kanske blir vi beredda att betala mera för att njuta av syrligheten i etiopiskt kaffe eller den nötiga karaktären brasilianskt kaffe.
Kaffe är en dryck med möjlighet till enorm variation, och den förtjänar att vara något mera än en kick att få igång dig på morgonen.
De som sliter för att odla kaffet förtjänar också att deras produkt uppskattas mer.
Kanske kan våra konsumtionsval bidra till en mer transparent marknad om vi börjar bry oss lite mera om vad det egentligen är vi dricker.