Ska man importera ett kulturkrig till ÅA?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Carl Nordenbrink (15.7. 2025, 14.7 på åu.fi) väljer i sommarhettan att blåsa liv i en polemik som avslutades för många månader sedan. Han svarar på våra insändare i ÅU från mars detta år. Det är förbryllande, eftersom så mycket annat, och säkert bättre, under tiden har hunnit publiceras om Gaza, mänskliga rättigheter och sionism.
Nordenbrinks angrepp på oss är så pass tydligt att vi blir tvungna att svara, om inte annat så för att diskussionens fokus ska flyttas på någonting mer angeläget.
I nuläget borde vi inte behöva strida om fakta, som entydigt fastställts av alla tänkbara internationella auktoriteter. En enorm och avsiktligt skapad mänsklig katastrof pågår i Gaza. Att det är ett folkmord behöver väl inte längre betvivlas (även om saken inte blir bättre fast man ”bara” skulle tala om brott mot mänskligheten). Israels ledning har just på senare tid varit extra tydlig med målet att i möjligaste mån tömma Gaza på dess befolkning.
Den slutliga dödssiffran i Gaza finns inte ännu, men klart är att det handlar om ett sexsiffrigt tal, inte om det officiella minimitalet 58 500 dödsoffer. Detta tal omfattar endast direkta offer som identifierats, dödförklarats och avförts ur folkregistret, inte kroppar som aldrig återfunnits eller offren för svält och brist på vård.
Om det tidigare funnits osäkerhet om vem som var angriparen, är också detta tvivel nu borta, eftersom Israel ensidigt bröt eldupphöret som trädde i kraft i januari 2025.
Inget av detta skulle ha hänt om alla palestinier från början beviljats likvärdiga rättigheter i en konfessionsfri stat. Men detta var i strid med sionismens ideologi.
Tyvärr har inte Israels nuvarande palestinska medborgare samma politiska eller ens juridiska rättigheter som de judiska israelerna. Staten definierar sig officiellt som en stat för judar, och politiskt deltagande såväl som förenings- och yttrandefrihet begränsas utgående från detta. Många av de diskriminerande lagarna handlar om rätten till fast egendom.
Internationella domstolen (ICJ) har i ett tidigare utslag slagit fast att Israel utövar apartheid i de ockuperade palestinska områdena.
Eftersom fakta är kända, borde vi hellre diskutera vad omvärlden kan göra för att få en ändring i läget. Det handlar inte längre bara om Gaza, utan om mänskliga rättigheter över huvud taget. EU har nyligen, vid ministermötet 15.7, visat sig oförmögen att agera i saken. Det är de enskilda medlemsländerna som nu bör ta initiativet.
Mediepåverkare Izabella Tabarovskys polemik har inte åldrats på ett vackert sätt. Akademiska förföljelser av protester mot folkmord har trappats upp i Trumps nya USA. Demokratin är under hot, men inte från det håll som Tabarovsky hävdar.
Nordenbrink vill tydligen importera ett kulturkrig hit. Han antyder att ÅA har blivit något av ett ormnäste för radikalism. Som anställda vid ÅA bedömer vi tvärtom att de pågående brotten mot mänsklighet (tyvärr) nästan inte alls diskuterats vid våra fakulteter.
Vi vill också förtydliga vår egen roll i allt detta. Nordenbrinks insändare kan ge intrycket att vi var pådrivande då dekan Nynäs fattade sitt beslut att inte ge utrymme för Tabarovskys tal. Det stämmer inte, eftersom vi först fick veta om hela saken efteråt från tidningen.
Nynäs kan själv bäst ge besked. Vår gissning är att den vetenskapliga konferensens övriga deltagare hade funnit det besvärande att associeras med en person som Tabarovsky.