Konsten att bygga, använda och cirkulera politiskt kapital

Robert Seger
kvinna i ljusgrå tröja med kort hår och glasögon ler mot kameran
Publicerad:

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Tre veckor efter kommunal- och välfärdsområdesvalet pågår intensiva förhandlingar mellan partierna om hur ledande uppdrag ska fördelas mellan partier och personer.

Den stora bilden styrs av matematiken, det vill säga valresultatet. Antalet platser i styrelse och nämnder ska stå i proportion till antalet platser i fullmäktige, och de stora partierna har förtur till viktiga ordförandeskap i fullmäktige och styrelse.

När de centrala pusselbitarna är på plats finns det ett visst utrymme för politiska förhandlingar. Det sker till exempel när två partier kommer överens om att byta eller dela på uppdrag, för att båda partierna ska få det inflytande de eftersträvar.

De danska statsvetarna Rikke Berg och Ulrik Kjær har beskrivit det politiska ledarskapet på kommunal nivå som en process där politiker bygger, använder och i värsta fall förlorar politiskt kapital.

Varje politiker går in i sitt uppdrag med ett startkapital bestående av förtroende, kunskap, erfarenhet och nätverk. I det finländska sammanhanget är antalet personliga röster i valet ett startkapital som väger tungt när poster ska tillsättas, men det räcker inte alltid till om röstmagneten saknar andra former av politiskt kapital.

I den politiska processen investeras startkapitalet i allianser och projekt. Beslutsfattare som investerat i goda relationer till grupper inom och utanför kommunen förväntar sig alliansavkastning. Det innebär till exempel att politiska medspelare säkrar majoritet för viktiga beslut, eller att grannkommunernas beslutsfattare ställer sig positivt till initiativ som berör hela regionen.

En ledare som samlat på sig politiskt förtroendekapital, men inte använder det för konkreta ändamål, riskerar se sitt politiska kapital skingras för vinden.

På samma sätt förväntas fattade beslut ge avkastning. Den politiker som har kunnat få upp en fråga på dagordningen eller kunnat bidra till viktiga uppgörelser bygger på sitt politiska kapital inför nästa val eller nästa tillfälle viktiga poster ska fördelas.

Investeringar av politiskt kapital innebär risker på samma sätt som investeringar av ekonomiskt kapital. När lokalpolitiska skandaler rullas upp är bakgrunden ofta ensidiga investeringar i allianser eller projekt. I jakten på projektet som sätter kommunen på kartan har beslutsfattare ibland tummat på demokratiska och ekonomiska spelregler, vilket försvagat deras förtroendekapital.

Att gömma det politiska kapitalet i madrassen är ändå inget alternativ.

En ledare som samlat på sig politiskt förtroendekapital, men inte använder det för konkreta ändamål, riskerar se sitt politiska kapital skingras för vinden. Normerna för när det politiska kapitalet förräntas och för när det minskar i värde varierar kraftigt mellan kommunerna. Den politiker som investerar politiskt kapital i att försöka stoppa en ny järnvägsdragning kan betraktas som hjälte i en kommun, men uppfattas som en illojal broms i en annan kommun.

Ibland kan åtgärder som ger god alliansavkastning ha en förödande inverkan på den politiska avkastningen. Det händer ibland att de politiska grupperna är så upptagna med att fördela poster sinsemellan, att de glömmer bort att försäkra sig om att besluten är juridiskt hållbara eller att de vinner stöd bland befolkningen.

Placerare brukar uppmanas att diversifiera sin portfölj. Effektiv cirkulation av lokalpolitiskt kapital kräver balans mellan strategisk framförhållning, politisk uppbackning och verkställighet av planer. Och inte minst, eftersom den lokala makten är kollektiv, mellan det individuella och det samlade politiska kapitalet.

Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.

ÅA-forskare i offentlig förvaltning
Publicerad: