För tillit behövs mer jämlikhet – ”Läget är väldigt allvarligt”
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nya nedskärningar som drabbar dem som har det mest kämpigt står konstant på agendan medan de välbärgade gynnas mest av skatteändringar, både i absoluta tal och procentuellt.
Återstoden av den här riksdagsperioden ser ut att bli mer av detsamma som hittills.
Sommarens rasismskandal lär knappast bli den sista, och den visar att regeringspartierna i praktiken inte alls var bundna av det fina meddelandet som tidigare presenterades som en lösning.
Först från och med nu ska rasism inom regeringsleden nämligen föranleda sanktioner.
Att tro på en sann(finländsk) förändring är bara naivt. Mer av detsamma blir det också i den ekonomiska politiken där de rikaste blir rikare medan barnfattigdomen ökar.
Nya nedskärningar som drabbar dem som har det mest kämpigt står konstant på agendan medan de välbärgade gynnas mest av skatteändringar, både i absoluta tal och procentuellt.
Det är absurt att en person som tjänar 2 000 per månad och hör till facket och idag får skatteavdrag för arbetsrum går på minus av regeringens ändringar sammantagna, medan den som tjänar 16 000 i månaden ska få över 450 mer i månaden.
Regeringen säger sig förstås rikta största delen av skattelättnaderna till låg- och medelinkomsttagare.
Det som inte sägs i samma andetag är att regeringen då behöver lägga gränsen för vem som räknas som medelinkomsttagare väldigt högt, närmare bestämt kring en årsinkomst på 100 000 euro.
Det är absurt att en person som tjänar 2 000 per månad och hör till facket och idag får skatteavdrag för arbetsrum går på minus av regeringens ändringar sammantagna, medan den som tjänar 16 000 i månaden ska få över 450 mer i månaden.
Det är uppenbart att detta strider mot mångens rättviseuppfattning.
Dessutom fortsätter högerregeringen att försvaga arbetstagares ställning och att försumma arbetslöshetskrisen.
Det är katastrofalt att vi har en arbetslöshetsgrad på 10 procent, den högsta detta århundrade.
Regeringens medicin med att försvåra livet för arbetssökande arbetslösa biter nämligen inte.
Att reagera på byggbranschens kris tidigare hade däremot underlättat nuläget.
För problemet är inte att det är för lätt att leva på bidrag, problemet är att det finns för få jobb.
Antalet arbetssökande är mångfaldigt fler än antalet öppna arbetstillfällen. I det läget vill regeringen dessutom göra det lättare att säga upp folk.
Att ekonomin behöver anpassas råder det bred konsensus om. Likaså om den ungefärliga omfattningen på sparbehovet.
Läget är väldigt allvarligt.
Regeringens resultat är långt från de uppställda målsättningarna, inte minst vad gäller sysselsättningen.
Med hög arbetslöshet är det inte konstigt att medelklassen är återhållsam i sin konsumtion.
Efter höstens budgetförhandlingar kom en del stolta glädjerop om hur finansministerns budgetförslag förbättrats. Det var väntat.
Det hade bara fattats att regeringen hade gjort ytterligare nedskärningar som riskerar bli dyrare i längden. Det är givetvis bra att det inte blev nya nedskärningar från social- och hälsovårdsorganisationerna, men detta till trots kvarstår problemet med att dessa redan drabbas av nedskärningar på 140 miljoner denna period.
Allting hänger ihop.
Med hög arbetslöshet är det inte konstigt att medelklassen är återhållsam i sin konsumtion.
Regeringen efterlyser optimism i och med att ekonomi också är psykologi.
Men att sopa problemen under mattan är inte en lösning.
Social- och hälsovårdsministeriet bedömer nu att regeringens nedskärningar leder till att ytterligare 31 000 barn hamnar under fattigdomsgränsen.
Högern säger sig göra strukturella åtgärder som hjälper över tid och tiden får utvisa om det stämmer.
Samtidigt görs nedskärningar som riskerar skapa strukturell arbetslöshet och utslagning.
Social- och hälsovårdsministeriet bedömer nu att regeringens nedskärningar leder till att ytterligare 31 000 barn hamnar under fattigdomsgränsen.
Att högerpartierna bedriver högerpolitik är i och för sig inte förvånande.
Men nu behövs nytänk för att den nedåtgående spiralen ska brytas.
För tillväxt behövs tillit och det är framför allt det som nu saknas.
Och då har jag inte ens nämnt handlingsförlamningen kring Palestina.
Här kan du läsa fler kolumner av Johan Kvarnström.