Alla är nostalgiska men var är framtidstron?

Det kan te sig lite underligt att dagens unga minns tillbaka på en tid som egentligen bara ligger några år tillbaka. Men den tidsperioden uppfattas bland många som tiden då världen senast kändes normal.

Den senaste tidens stora trend bland ungdomar har varit nostalgi. Flöden i sociala medier har på sistone fyllts av nostalgiska inlägg där musik, mode och trender från specifikt år 2016 blivit populärt på nytt. Det kan verka som en oskyldig trend men de bakomliggande orsakerna som bristen på framtidstro är ett stort samhälleligt problem.

Det är bland unga som framtidstron borde finnas för att kunna utveckla vårt samhälle och förändra det till det bättre.

Det kan te sig lite underligt att dagens unga minns tillbaka på en tid som egentligen bara ligger några år tillbaka. Men den tidsperioden uppfattas bland många som tiden då världen senast kändes normal. Innan pandemin, kriget i Ukraina och oroligheterna i Mellanöstern. Att terrororganisationer utförde terrordåd i var och varannan europeisk stad kring 2016 är lätt att förtränga när man endast vill minnas det positiva.

Nostalgi är någonting som alltid har funnits och som skiljer sig mellan olika generationer. Det är vanligt när man blir äldre att drömma sig tillbaka till ungdomens år.

Det finns något befriande i nostalgin som gör att man slipper ta ansvar för sin nutid och istället leva i det förflutna. Det är ett effektivt sätt att slippa ta in allt som händer i en allt mer orolig omvärld.

Dagens värld upplevs som mer otrygg än på länge och det är förståeligt att man söker trygghet och igenkänning genom nostalgi.

Det problematiska är att nostalgin har fått ett så starkt fäste bland de yngre generationerna.

Hela landet kan inte kollektivt tänka tillbaka på dåtiden, då kommer Finland att fortsätta stampa på stället.

Det är bland unga som framtidstron borde finnas för att kunna utveckla vårt samhälle och förändra det till det bättre.

När Finland och världen ser ut som den gör behövs framtidstro mer än någonsin. Detta problem borde tas på större allvar i samhället.

Hela landet kan inte kollektivt tänka tillbaka på dåtiden, då kommer Finland att fortsätta stampa på stället. Varför ska man utbilda sig, starta företag eller bilda familj om världen bara blir sämre? Vem ska orka engagera sig i politiken om det enda samhället som framstår som eftersträvansvärt är det förflutna?

Nostalgin i sig är inget farligt fenomen man borde motverka. Däremot är de bakomliggande orsakerna till nostalgins framväxt bland ungdomar någonting som borde lyftas upp mer.

Att framtidstron har försvunnit hos ungdomar är ett stort samhällsproblem. Det syns tydligt hur orolig dagens värld upplevs när vi längtar tillbaka till en tid då terrorn spred skräck i Europa och flyktingkrisen var som värst.

Det är dags att börja ta problemet på allvar innan vi alla befinner oss i ett samhälle där framtidstron helt har ersatts av nostalgi.