Vid en översättning går alltid någonting förlorat
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Att förstå och kunna tala flera olika språk är en rikedom. Men det är också förknippat med uppenbara svårigheter. Om jag försöker uttrycka starka känslor eller berätta om omvälvande erfarenheter på ett annat språk känns formuleringarna ofta platta och förenklade.
Vid en översättning går alltid någonting förlorat. Associationer och ordlekar fungerar inte likadant på ett annat språk. Det här inser den som försöker översätta poesi eller sångtexter. Att översätta är alltid därför ett slags sorgearbete, men samtidigt skapas nya betydelsemöjligheter som inte fanns i det ursprungliga uttrycket.
Möjligheten att översätta det kristna budskapet har alltså funnits med från kyrkans allra första tid. Det här innebär oundvikligen att ett element av mångtydighet och kulturbundenhet har präglat, och fortsätter att prägla, det kristna språkbruket.
Den kristna kyrkan föddes genom ett språkunder. Men det intressanta är att undret inte var att människor med olika modersmål förstod samma språk. Tvärtom berättar Apostlagärningarna om hur lärjungarna fick förmågan att berätta om Jesus på alla de språk som den brokiga skaran åhörarna talade. Det finns inte ett enda heligt språk i kristenheten, snarare kan man säga att alla språk har potentialen att förmedla det heliga.
Möjligheten att översätta det kristna budskapet har alltså funnits med från kyrkans allra första tid. Det här innebär oundvikligen att ett element av mångtydighet och kulturbundenhet har präglat, och fortsätter att prägla, det kristna språkbruket. Att det religiösa språket ofta använder sig av liknelser, symboler och poetiska uttryck förstärker ytterligare denna betydelserikedom.
Insikten om Gud alltid förblir större än våra ord har inte alltid bejakats inom kyrkorna. Istället för att värdesätta mysteriet har vissa utsagor deklarerats vara ofelbara och oföränderliga. Bibelns auktoritet har motiverats med att den skapats genom en ordagrann inspiration. Ambitionen att bevara Guds ord leder då paradoxalt nog till att den levande tolkningen avstannar.
Veckorna inför pingst handlar i kyrkoåret om väntan på Anden. Kännetecknande för Anden sägs vara att den ger tröst och ledning, och hjälper de kristna att förstå evangeliet om Guds kärlek och att omsätta det i sina liv. Bland Andens gåvor kan nämnas godhet, kärlek, tålamod och barmhärtighet.
Hur kan sådana gåvor komma till uttryck i ditt och mitt liv? Det finns inte ett enda svar på den frågan. Också den uppgiften handlar om översättning och kreativ tillämpning i nya, unika situationer – med Andens hjälp.