En helhetsskoldag för barnens bästa

Regeringens ramförhandlingar resulterade i att ett pilotförsök om en helhetsskoldag ska göras. Försöket behövs för att samla in värdefulla erfarenheter av hur en modell om helhetsskoldag kan se ut på olika ställen i landet. Jag hoppas att man både i stad och på glesbygden ser möjligheter med projektet och ivrigt deltar sedan då det är dags.

Under min tid som idrotts- och ungdomsminister insåg jag att vi har två fina och unika helheter för våra barn – vår grundskola och vår Finlandsmodell för hobbyverksamhet, det vill säga avgiftsfri hobbyverksamhet i anslutning till skoldagen.

Tyvärr är det så att dessa två system inte är tillräckligt integrerade och ger i nuvarande form inte de möjligheter och den trygghet de kunde ge.

Inom SFP har vi redan en tid lyft fram behovet av att utveckla dessa två system till en modell för en helhetsskoldag. I korthet betyder det att man paketerar ihop skoldagen och Finlandsmodellen till en helhet.

De två redan befintliga modellerna skulle slås ihop så att vardagen blir lättare och tryggare för både elever och föräldrar, särskilt med skolskjutsar och andra tidtabeller.

Speciellt på glesbygden ställs en del barn inför valet av att åka hem med skolskjutsen som går direkt efter att skoldagen tagit slut eller att stanna kvar på hobbyverksamheten som ordnas i samband med skoldagen. Väljer barnen att ha hobbyn kvarstår pusslet med att någon ska hämta hem dem efter att hobbyverksamheten tagit slut. Skolskjutsarna går när skoldagen är slut.

I centrum och stadskärnan ser utmaningarna annorlunda ut.

Hobbyutbudet är bredare och det finns fungerande kollektivtrafik. Men att ta sig till och från hobbyverksamheten kan vara stökigt och resorna kan upplevas både långa och otrygga.

Dessutom kan det vara mer lockande att fara hem och sätta sig framför en skärm eller fara och ”hänga på stan” än att delta i de gratisklubbar som ordnas. På stan eller i det tomma hemmet finns inte de trygga vuxna som barnen behöver. Tvärtom så kan de vara att de utsätter sig för faror under sina ensamma eftermiddagstimmar som vi vuxna aldrig ens får reda på.

Det finns många olika aspekter som gör att vi behöver tänka nytt. Många unga rör på sig alldeles för lite.

De senaste Move!-mätningarna visar dessutom en skillnad mellan barn på landsbygden och i stan. De på landsbygden rör på sig mindre än jämnåriga i stadsmiljö. Här tror jag att långa skolskjutsar och ett mindre heltäckande hobbynätverk har betydelse.

Sedan vet vi också att dagens barn är väldigt ofta ensamma och spenderar mycket tid framför skärmar. Till exempel barnen i tredje klass uppåt omfattas inte längre av eftermiddagsverksamheten, vilket gör att skoldagen slutar väldigt tidigt. Har barnet då inte möjlighet till en meningsfull fritidssysselsättning är risken stor att det blir en skärm som underhåller eller att man driver omkring på stan.

I dagens värld finns det många faror inte bara i det verkliga livet, utan också på sociala medier och virtuella världar. Då barnen är ensamma ökar risken för att hamna in på fel spår. Det här gör att vi helt enkelt måste skapa bättre vardagsstrukturer. En vardag med trygga vuxna närvarande, som kan inspirera barn och ungdomar att vara aktiva, engagera sig i kreativt arbete och framför allt umgås med vänner.

Därför är jag glad att regeringens så kallade ramförhandlingar resulterade i att ett pilotförsök om en helhetsskoldag ska göras. Det här behövs för att samla in värdefulla erfarenheter av hur en modell om helhetsskoldag kan se ut på olika ställen i landet. Jag hoppas att man både i stad och på glesbygden ser möjligheter med projektet och ivrigt deltar sedan då det är dags.

Finlandsmodellen för hobbyverksamhet har visat sig vara en modell som erbjuder hobbyer för dem som inte ännu har en. Målet med det här pilotförsöket är alltså att sy ihop skola och avgiftsfria hobbyer till en och samma helhet. Allt för att våra barn ska få en trygg vardag.

Här kan du läsa fler kolumner av Sandra Bergqvist.