Närservice kan vara 40 kilometer till eftis eller sjukhus som granne
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nätet av myndighetskontor och serviceställen inom offentliga sektorn i Finland glesas ut i snabb takt.
Kommundirektören i Enare kommun i Lappland var medlem av samma arbetsgrupp som jag för några år sedan. Vi sammanträdde på distans, oftast på eftermiddagar, och om mötet drog ut hände det att han behövde logga ut för att hämta ett barn från eftermiddagsvården: ”Det är fyrtio kilometer dit”.
Det var ingen oväsentlig upplysning i sammanhanget, eftersom arbetsgruppen funderade på hur man kan hantera de växande olikheterna mellan kommunerna i Finland.
En förälder i Åbo centrum skulle förmodligen baxna inför tanken om att varje eftermiddag hämta barn från eftermiddagsvård i Lillmälö eller Mietois.
En av de ofrånkomliga realiteterna i ett avlångt land är att närhet till offentlig service betyder olika saker beroende på var du bor.
Fyrtio kilometer till eftis är inget konstigt i Enare, medan en förälder i Åbo centrum förmodligen skulle baxna inför tanken om att varje eftermiddag hämta barn från eftermiddagsvård i Lillmälö eller Mietois.
För drygt tio år sedan hade Kommunförbundet ett projekt där man försökte ringa in innebörden av begreppet närservice. Det visade sig mer komplicerat än man tänkt, för definitionen av närservice beror på perspektivet.
Ett servicenät som ur ett nationellt eller regionalt helikopterperspektiv ter sig rationellt är inte nödvändigtvis tillräckligt ur ett lokalt perspektiv. Närservice som dimensionerats korrekt enligt alla parametrar kan upplevas som väldigt orättvis av medborgare som vant sig vid bättre och närmare service.
Nätet av myndighetskontor och serviceställen inom offentliga sektorn i Finland glesas ut i snabb takt.
Helsingin Sanomat publicerade 14.4.2026 kartor över hur statliga myndigheters nät av serviceställen krympt under bara några få år.
Skatteförvaltningen har gått från 54 till 19 regionala kontor, rättstjänstverket från 158 till 38, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata från 36 till 12.
Alla de här nedläggningarna innebär inte nödvändigtvis försämringar av servicen till medborgarna, eftersom myndighetsservicen digitaliserats och flyttat från fysiska kontor till vars och ens telefon och dator, men den sammantagna effekten av alla myndigheters separata servicenätsbeslut kan slå hårt lokalt.
Det är en realitet att stora delar av landet har ett servicenät som är dimensionerat för en annan tid och en annan befolkning.
De kommuner där statliga myndigheter lägger ner servicekontor, är ofta samma orter där välfärdsområdena drar in hälsocentralsmottagningar och där ett krympande elevunderlag påverkar nätet av grundskolor och gymnasier.
På kartan finns de här kommunerna särskilt i östra Finland, men också i en korridor i mitten av landet i gränslanden mellan Satakunta, Södra Österbotten och Mellersta Finland.
Det är en realitet att Finlands befolkning koncentrerats till storstadsområdena och att stora delar av landet har ett servicenät som är dimensionerat för en annan tid och en annan befolkning.
Det är också ett faktum att det fortfarande bor folk annanstans än i storstadsområdena och att de är medborgare med samma lagstadgade rätt till service.
De flesta tycker förmodligen det är rätt okej att behöva åka längre bort för högspecialiserad service, som en planerad operation.
Men om varje blodprov och varje underskrift kräver att man lägger flera timmar egen tid på att ta sig till platsen skapar det betydande kostnader i tid och pengar som slår ojämlikt mot medborgarna.
De offentliga tjänster som vi som bor i större städer har tillgång till på kort avstånd i tid och rum – till exempel ett universitetscentralsjukhus på promenadavstånd – kallas för övrigt sällan närservice, utan bara service.
Här kan du läsa fler kolumner av Siv Sandberg.