Savinainens agerande var inte neutralt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Susanna Landor påtalar i sin ledare att Veli-Matti Savinainens val att inte spela i en tröja med regnbågsfärger bör respekteras och att ”Pride är en laddad symbol, även om syftet är gott”. Hon påminner också om att yttrandefrihet och åsiktsfrihet är skyddade av vår grundlag och att det ”går att stå upp för två saker samtidigt”.
Det betyder i praktiken att vi kan värna om Saviainens yttrande- och åsiktsfrihet samtidigt som vi försvarar ”allas jämlikhetsvärde”. Gott så. Men även om vi följer Landors uppmaning om att hålla två saker i huvudet samtidigt, kvarstår fortfarande frågan om vad Savinainens val betyder.
Vilket symbolik signalerar hans avståndstagande? Vad symboliserar Pride till exempel till skillnad från TPS? Är inte TPS en laddad symbol? Vilken symbol blir nu Savinainen som TPS-spelare i detta sammanhang?
Vi lever i en tid där den globala anti-genderrörelsen fått starkt fotfäste globalt, där en ideologisk högervridning på sina ställen tar sig i uttryck i fascistiska tendenser.
Vi har politiker i regeringen som öppet föraktar inte bara bruna och svarta personer, utan också queera personer, det vill säga en del av den finländska befolkningen (minister Tavios uttalanden om queer-befolkningen under OS i Paris är bara ett exempel), trots att en ministers arbete innebär att jobba för hela befolkningen.
Mot bakgrund av en växande ytterhöger, populism och anti-genderrörelser signalerar Veli-Matti Savinainens val att ta avstånd från Pride-symbolen ett avståndstagande från en befolkningsgrupp i vårt samhälle.
En grupp som också finns representerad inom idrottsvärlden. Det är på inga sätt en neutral handling, vilket Landor får det att framstå som, även om den skyddas av vår grundlag. Tvärtom, och därmed är det problematiskt att framställa Savinainen som en neutral aktör, i kontrast till de som står upp för frihet, jämlikhet och likabehandling och HBTQIA+-personers rättigheter.
Landor beskriver det senare som symbolpolitik, och anser att kritikerna av Savinainens agerande, i detta fall Setas ordförande i Åbo, Kirsi Mikkonen, samt politikern Sofia Virta är intoleranta. Ett retoriskt drag där de som försvarar jämlikhet och likabehandling framställs som s.k. woke-moralister medan den vars agerande tar avstånd från ett försvar av jämlikhet och likabehandling framstår som neutral.
Helsingin Sanomat noterade nyligen att forskningen visat att 67 procent av allt innehåll som klassas som politiskt på sociala medier i Finland har ett innehåll som kan beskrivas som “höger”, och detta är oberoende av användarnas egna intressen och självvalda innehåll (algoritmer). Denna tendens syns även i ”ståhejet” kring Savinainen.
Vi bör kunna värna om åsikts- och yttrandefriheten som en grundbult i vårt samhälle, samtidigt är det allt viktigare att föra en diskussion inte bara om rättigheten att få yttra sig, utan om vad våra yttranden, åsikter och ställningstaganden betyder, vilka konsekvenser de har och vilken politik de uttrycker.