Kaskisbackens nya sote-central – en avgörande möjlighet för verklig tvåspråkighet
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Den nya sote-centralen i Kaskisbacken i Åbo är en unik möjlighet att utveckla en genuint fungerande tvåspråkig servicehelhet inom Varha.
Just därför är det beklagligt att välfärdsområdets svar på SFP:s fullmäktigemotion i stor utsträckning stannar vid allmänna principer och övergripande målsättningar.
I svaret betonas strategier, program och goda intentioner. Däremot saknas konkreta åtaganden: tydliga ansvar, tidsplaner och mätbara mål för hur tvåspråkigheten faktiskt ska förverkligas i praktiken. Erfarenheten visar att utan strukturerade lösningar riskerar tvåspråkigheten alltför lätt att bli beroende av enskilda medarbetares språkkunskaper och god vilja.
Just därför väcktes tanken om Kaskisbacken som pilot. En pilot är inte en symbol, utan ett verktyg för styrning och utveckling – en möjlighet att systematiskt pröva hur tvåspråkigheten fungerar i rekrytering, vardaglig service och vårdkedjor, samt hur den kan följas upp och förbättras över tid.
Det är också skäl att påminna om att tvåspråkighet i praktiken inte uppstår enbart genom att den skrivs in i strategier eller organisatoriska program. Utan tydligt ledningsansvar och riktade insatser riskerar den att urholkas och bli ojämn och oförutsägbar.
Mot denna bakgrund är det svårt att förstå varför de svenskspråkiga representanter som sitter i välfärdsområdets styrelse inte valde att stöda motionens centrala innehåll, åtminstone som ett pilotförsök. Frågan handlar inte om partipolitisk positionering, utan om hur man säkerställer fungerande service på båda nationalspråken i praktiken.
Kaskisbackens sote-central kommer oavsett att bli ett testfall. Den centrala frågan är om den medvetet utformas som en styrd pilot för tvåspråkig serviceutveckling – eller om den i efterhand beskrivs som ett sådant exempel utan att de nödvändiga verktygen funnits på plats från början.
För den svenskspråkiga befolkningen i Egentliga Finland är detta ingen marginell fråga, utan en fråga om jämlik tillgång till trygg och fungerande vård på det egna språket.