Aktivt bortglömda kolonialhistoriska pionjärer vid Åbo Akademis historieämne?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
I kolumnen ”Exceptionalismens tid är förbi i Finland” (ÅU 2.10.2026) förundrar sig historiedoktoranden vid ÅA Marika Kivinen över varför historiker bidragit till ”ett aktivt bortglömmande” av kolonialismen i Finland.
Kivinen påstår att historikerna fått upp ögonen för finländskt missionsarbete och deltagande i europeisk och rysk imperialism först på senare år, och anför ett temanummer av Historiallinen Aikakauskirja från 2020 som en vändpunkt. Som historieforskare vid ÅA blev vi förbluffade över denna utsaga.
Redan 1980 uppmärksammade Max Engman de finländska kolonisatörerna i det ryska imperiets utkanter, som Sitka i Alaska. Som professor i allmän historia vid ÅA skildrade han utförligt finländskt deltagande i den ryska imperialismen i Lejonet och dubbelörnen – Finlands imperiella decennier 1830–1890 (2000).
Holger Weiss, Engmans efterträdare, forskade redan på 1990-talet om finländsk missionsverksamhet i Namibia på 1800-talet. Som ÅA-professor har Weiss banat vägen för koloniala perspektiv på Norden, bl.a. genom antologin Global historia från periferin: Norden 1600–1850 (2010).
Weiss doktorand Victor Wilson förnyade 2016 forskningen om svensk slavhandel med sin avhandling om Sveriges västindiska koloni Saint-Barthélemy. Samma år publicerade Weiss Slavhandel och slaveri under svensk flagg: Koloniala drömmar och verklighet i Afrika och Karibien 1770–1847. Verken är milstolpar inom forskningen.
Som ordförande för Historiker utan gränsers kolonialismarbetsgrupp, gick Weiss 2018 i bräschen för en revidering av historieundervisningen i Finland, vilket väckte anstöt i kommentarsfältet till Helsingin Sanomats artikel ”Åbo Akademin professori: Suomellakin on kolonialistinen historia” (24.10.2018).
Kivinen förtydligar inte vilka forskningsmiljöer hon klandrar för kolonial glömska och finlandscentrering. Vi hoppas att här inte finns en insinuation om att hon beskriver läget där hon står. De senaste decennierna har ÅA-historikerna, med Weiss i spetsen, gjort kolonialhistoriska pionjärinsatser. Samtidigt är såväl nordisk som allmän historia vid ÅA erkända för forskning som motarbetar metodologisk nationalism.
Kolonialismens historia i Finland tarvar onekligen mera forskning, vilket Kivinen också efterlyser. Samtidigt är det alldeles avgörande att all forskning görs med utgångspunkt i det verkliga forskningsläget. Det går inte att göra det förflutna rättvisa om man börjar från orättvis glömska.