Gratis lyx i fastan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tystnaden är inte tom. Den är full av möjligheter.
Det finns en sorts lyx som inte går att köpa, inte heller att beställa. Men man kan välja den och den är gratis. Jag tänker på tystnaden. Det känns som att varje vrå fylls av ljud – röster, trafik, telefonens pling, radio, fläkt, luftkonditionering, olika brus, brus, brus. Tystnaden blir något vi aktivt måste söka. Kanske är det just därför den känns så dyrbar.
Fasteperioden påminner oss om att vi kan, om vi vill avstå något för att göra plats för något annat. Jag har tänkt på ljuden jag omger mig med, ljud som omger mig.
Brus och ljud är det normala för öronen, så normalt att när jag någon gång är på vintern på stugan och går ut och det är totalt tyst, så är det nästan som om det slår lock för öronen.
Nyligen var jag på en tyst retreat. Det är något särskilt med att dela tystnad med andra. Ingen behöver prestera, ingen behöver formulera sig rätt, det är totalt kravlöst. Vi bara är där tillsammans och låter tystnaden och stillheten bära oss.
Det är inte en pinsam tystnad, utan en vänlig, välvillig, respektfull tystnad som efter hand blir ett rum att vila i. Tankarna får sträcka ut sig långsamt, utan att bli avbrutna. De får mogna, de får irra fritt och sedan flyta vidare eller stanna, allt i egen takt.
I tystnaden märker jag hur mycket som egentligen pågår inom mig. Sådant som annars drunknar i bruset får komma fram: En insikt, en tanke, ett grubbleri, en känsla jag inte hunnit känna. Tystnaden är inte tom. Den är full av möjligheter.
För mig är tystnaden också en plats där Gud blir hörbar. Inte genom ord, utan genom närvaro. Det sägs att tystnaden är Guds modersmål, den tanken tilltalar mig. När allt annat tystnar kan en sorts stilla samtal börja, ett som inte kräver formuleringar. Ibland är själva tystnaden en bön.
Kanske kan fastan få bli en tid då vi lämnar bort lite av ljuden som fyller våra dagar. Inte för att allt det ljud som hör till livet, utan för att vi kan behöva en paus från det. En stund då vi får vara i fred med våra tankar, vår tro, vårt inre liv.
Tystnaden väntar. Den är inte långt borta. Den finns i en avstängd radioknapp, i en promenad utan hörlurar, i några minuter vid köksbordet innan dagen börjar. Det är bara att kliva in i den. Välja den. Om man vill. Om jag vill. Om du vill.