”Getton” i Italien visar hur motstridig den europeiska migrationspolitiken är

Jordbruket räknas i Europa till de sektorer där risken för exploatering av utländsk arbetskraft är hög. I Italien är sektorn helt beroende av den arbetskraft som de papperslösa utgör.

Bosättningar ihopsatta av bräder och plast, övergivna söndriga bilar i gyttjan och överallt sopor.

Tusentals människor bosatta i ett område där ingen borde bo och där ingen officiellt kan bo.

De inre motsättningarna i den europeiska invandringspolitiken blir tydliga när jag besöker Borgo Mezzanone, även kallat för Italiens ”största getto”.

Ungefär 2 000 människor har detta som sitt hem året runt. Under jordbrukets högsäsong blir de mer än dubbelt fler, cirka 5 000 personer.

Detta är en sida av den europeiska matproduktionen som vi som konsumenter inte får se.

I Finland finns det över 100 kommuner med färre än 5000 invånare. I Kristinestad och Larsmo bor det cirka 6 000 personer. I Ingå 5 400.

I Borgo Mezzanone bor de papperslösa utan någon typ av offentlig infrastruktur. Inga avlopp, ingen sophantering, inget rinnande vatten. Man har hämtat fyra stora vattentankar, men vattnet passar bara för att tvätta sig med, inte att dricka.

El finns ibland, ibland inte. Förra året var de utan i två månader i sträck. En man som jag talar med sa att han tycker detta är värre än något han sett i sitt hemland, Senegal.

Men Borgo visar också hur människan är en varelse som bygger samhälle och vardag i de mest utmanande omständigheter. De har sina egna affärer, restauranger, barer, barberare och ett kontor för det lokala fackförbundet, där det hålls språkkurser två gånger i veckan.

Detta är en sida av den europeiska matproduktionen som vi som konsumenter inte får se.

Jordbruket räknas i Europa till de sektorer där risken för exploatering av utländsk arbetskraft är hög.

I Italien är sektorn helt beroende av den arbetskraft som de papperslösa utgör. De flesta av dem har kommit med båt till Europa, kommit för att de vill jobba och tjäna pengar och bygga ett liv åt sig.

Utnyttjandet av utländsk arbetskraft är ett problem över hela Europa.

Men den europeiska migrationspolitiken har lämnat dem i ett rättsligt limbo. De kan inte få uppehållstillstånd utan arbete, och inte heller arbete utan uppehållstillstånd.

Slutresultatet blir en rättslös arbetskraftsreserv som blir föremål för systematisk exploatering.

Maffian och olika ligor fungerar som förmedlare av arbetskraft till företagen.

Gängledare övervakar och kontrollerar dem som arbetar med hård hand.

I Europaparlamentet har vi drivit på för strängare reglering av arbetsförmedlarnas verksamhet, samt för starkare tillsyn och kedjeansvar.

Utnyttjandet av utländsk arbetskraft är ett problem över hela Europa, och det krävs mycket kraftfullare åtgärder både nationellt och inom EU för att ta itu med problemet.

Men det handlar även om migrationspolitiken. Ju fler förändringar som genomförs som gör det svårare att få uppehållstillstånd, desto mer papperslöshet för dem som redan befinner sig i landet.

Ju mer papperslöshet, desto mer svartarbete och utnyttjande av arbetskraft kommer vi att se.

Alla dessa reformer kommer att ytterligare öka tröskeln för rättslösa människor att ha någon som helst kontakt med myndigheter. Då blir det ännu lättare att utnyttja dem.

Ju färre lagliga vägar det finns för personer i arbetsför ålder och med vilja att arbeta att ta sig till Europa för att göra det, desto mer sannolikt är det att de tar sig hit via livsfarliga rutter för att söka asyl.

Nyligen röstade extremhögern och högern igenom lagstiftning som möjliggör deportationscenter utanför EU och förlängd möjlighet för förvar.

Alla dessa reformer kommer att ytterligare öka tröskeln för rättslösa människor att ha någon som helst kontakt med myndigheter. Då blir det ännu lättare att utnyttja dem.

Extremhögern skriker om att stänga gränserna, men den globala migrationen kommer aldrig att kunna stoppas helt. Målet måste istället vara att minimera både papperslöshet och exploatering.

Hela samhället förlorar på detta: skatteintäkter går förlorade, arbetstagare blir utnyttjade, ärliga företagare möter orättvis konkurrens och många hamnar utanför samhällets tjänster.

Den spanska regeringen fattade nyligen beslut om att bevilja uppehållstillstånd till 500 000 papperslösa i landet. Där har regeringen förstått att dessa personer redan är i landet. De är där, de arbetar och är en del av samhället, många har bott i landet i flera år.

Men avsaknaden av uppehållstillstånd innebär att de oftast jobbar svart.

De är redan där och går till jobbet varje dag. Ändå tvingas de att leva som slavar. Detta är en skam för hela unionen.

Hela samhället förlorar på detta: skatteintäkter går förlorade, arbetstagare blir utnyttjade, ärliga företagare möter orättvis konkurrens och många hamnar utanför samhällets tjänster.

Den största motsättningen i EU:s invandringspolitik har just med detta att göra.

I Italien fick jag höra hur jordbrukssektorn är helt beroende av alla dessa personers arbetsinsats. De är redan där och går till jobbet varje dag.

Ändå tvingas de att leva som slavar. Detta är en skam för hela unionen.

Här kan du läsa fler kolumner av Li Andersson.