Mitt kärleksbrev till personalen inom småbarnspedagogiken
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nu är det snart dags att avsluta detta skol- och verksamhetsår och rikta blicken mot sommarlovet i all dess härlighet.
Då vi samlas för att tillsammans sjunga Idas sommarvisa eller för att ta emot diplom för en väl avklarad förskola, kommer jag som mamma också att säga farväl till detta kapitel i mitt liv, då min yngsta tar sitt steg in i skolvärlden på hösten.
Den värme och omsorg som mina barn har fått njuta av i alla dessa år inom småbarnspedagogiken har omfamnat mig som en varm kram.
Jag har kunnat gå på jobb med ro och tillit till att mitt barns behov tas i beaktande, vad än de behoven just den dagen råkat vara. En varm famn som tröstat.
Någon som med samma iver mött barnets entusiasm för bilar och en vickande tand. Någon som med erfarenhet dragit gränser och sagt ifrån, någon som verkligen brytt sig om.
Jag har, både som kollega och förälder, fått se hur personalen ägnar sitt arbete åt att få barnen att känna sig trygga och må bra, att lära sig att de är värdefulla och viktiga och att de ska behandla varandra väl – en sak vi vuxna ibland glömmer.
De påminner oss om galonkläder och utflykter. De tar emot trötta föräldrars oförsiktiga ord. De repeterar och kämpar, även då mången annan gett upp.
Därför vill jag nu tacka all den personal jag mött under dessa år samt alla som med hela sitt hjärta jobbar för att barn ska må bra och känna sig trygga. Tack!
Tack du som biter ihop och inte ger upp med det barn som testar dig på alla sätt möjliga. Tack du som leker i snön med barnen, i arbetskläderna du själv bekostat – det borde du inte behöva.
Tack du som hämtar klistermärken och leksaker till dagiset hemifrån – det borde du inte behöva. Tack du som tar det svåra samtalet med den trötta föräldern.
Tack till er alla som jobbar på bristningsgränsen – det borde ni inte behöva.
Tack för alla kramar, all omsorg och allt skratt! Tack för tröstefiltar och ketchupshjärtan.
Tack för tålamod, empati och smeknamn som fått vingar.
Tack för glada ansikten och detektivprojekt. Tack för allt.