Framtidens vård byggs i praktiken – har vi råd att exkludera?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nadeesha, 26 år från Sri Lanka, har studerat till sjukskötare i Finland i 1,5 år och ska inleda sin första sjukhuspraktik.
Hon har grundläggande kunskaper i svenska, har övat språket under en tidigare praktik och tagit extra kurser i finska. Dessa uppgifter har hon angett i bokningssystemet för praktikplatser så att handledarna kan ta del av dem. Hon har också fyllt i ett språkkontrakt som visar hennes språknivå och fungerar som stöd för gemensamma mål kring språkinlärning under praktiken.
Nadeesha känner sig spänd men förväntansfull och ser fram emot praktiken. Vid ankomsten verkar ingen känna till hennes språknivå. Handledarna på sjukhuset blir osäkra på hur praktikmålen ska uppnås och kontaktar skolan. De oroar sig för handledningen eftersom deras engelska är bristfällig, samtidigt som engelska inte är ett språkkrav trots att handledningsskyldighet finns.
Bristen på praktikplatser inom social- och hälsovården är en nationell utmaning i Finland. Utbildningsvolymerna har ökat samtidigt som praktikplatserna minskat efter social- och hälsovårdsreformen.
Om språkkraven för vårdpersonal höjs i framtiden kommer det att kräva att studerande med annat modersmål än svenska eller finska ges jämlika möjligheter till en kontinuerlig kontakt med arbetslivet.
Studerande med andra språkliga och kulturella bakgrunder möter oftare hinder på grund av bristande handledningskompetens. Samtidigt saknas tydliga karriärvägar, vilket gör att handledning ses som extra arbete för sjukskötaren och kan ge negativa attityder. Praktikperioderna är avgörande för språkutveckling, yrkeskunnighet och känslan av tillhörighet.
En ny nationell strategi för arbetslivet i Finland lyfter fyra nödvändiga förändringar för att stärka den ekonomiska tillväxten.
En central del är att arbetsplatser bättre ska ta tillvara mångfald som en resurs. Detta kräver en arbetsmiljö präglad av förtroende, samarbete och lärande samt ett människocentrerat ledarskap som fokuserar på att utveckla och använda medarbetarnas olika kompetenser.
Om språkkraven för vårdpersonal höjs i framtiden kommer det att kräva att studerande med annat modersmål än svenska eller finska ges jämlika möjligheter till en kontinuerlig kontakt med arbetslivet. Detta innebär att studerande behöver garanteras tillgång till en språk-och kulturmedveten praktikplats under hela sin utbildning.
För att stärka vårdens framtid behöver vi stärka dem som är på väg in i den. I Finland finns redan goda exempel på hur studerande med annat modersmål än finska eller svenska kan få bättre stöd genom inkluderande handledning, språkmedvetenhet och fungerande praktikmiljöer.
När vi satsar på dessa områden skapar vi inte bara bättre förutsättningar för individen – vi stärker hela vårdsystemet.
Projektet Pro Harkka arbetar för att stärka organisationers förmåga att stöda studerande med annat modersmål än svenska och finska. I projektet utvecklas språk- och kulturmedveten handledning och språkmentorprogram för att öka handledares språk- och kulturkompetens.
Målet är att skapa mer enhetliga arbetssätt och förbättra kvaliteten på praktikperioderna. Språkutveckling är en pågående process och en investering i kvalitet och patientsäkerhet.
Arbetsgivare kan stöda språkinlärning genom konkreta insatser som workshopar, kurser och material. Som exempel kan nämnas projektet MISAS där man har utbildat språkombud för att stärka språkmedveten kommunikation på arbetsplatser.
Ett inkluderande bemötande i vardagen gör skillnad. När fler får möjlighet att lyckas, stärker vi inte bara individer som Nadeesha – vi bygger framtidens vård tillsammans.
Har vi råd att göra något annat?