Högernationalister är de sämsta nationalisterna

Att alla som har en viss religion eller hudfärg per automatik aldrig kan bli fullt ut finländska är att gå alldeles för långt.

”Det vi kallar hem är där vårt hjärta är, och kan inte alltid placeras innanför landsgränser.”

Så här lyder en av de mest ihågkomna raderna från den bortgångne kung Haralds hyllade tal från år 2016.

I talet förklarar han sin syn på nationalitet och vem som får räknas som norsk. Ett decennium har gått sedan talet hölls och under denna period har nationalismens kalla vindar återigen dragit in över Europa. I den finländska politiska debatten och på sociala medier pågår en ständig och infekterad debatt om vem som passar in i vårt samhälle. En debatt som ständigt blossar upp i och med nya sannfinländska uttalanden.

Högernationalisternas sätt att ställa grupper mot varandra och måla upp en konflikt mellan ett ”vi” och ett ”dem” är ett effektivt sätt att vinna röster men fungerar minst lika bra för att splittra ett samhälle. Det kung Harald lyckades med var att ena det norska samhället genom att visa på öppenhet och inkludering. Högernationalisterna gör tvärtemot vad de antyder, allt för att splittra och montera ner sammanhållningen i landet.

Jag fortsätter att citera kung Harald. ”Norrmän har också invandrat från Afghanistan, Pakistan och Polen, Sverige, Somalia och Syrien. Det är inte alltid så lätt att säga varifrån vi kommer, vilken nationalitet vi tillhör.”

Nationalism behöver i sig inte vara något negativt. I sin bästa form kan den få ett helt folk att sluta upp och känna samhörighet, gemenskap och stolthet. Oavsett om det handlar om glädjeyra kring ishockey-VM eller tacksamhet på självständighetsdagen. Men den högernationalism som partier likt Sannfinländarna förespråkar har ett annat syfte. Deras nationalism bygger en gemenskap genom att definiera vilka som inte hör hemma i det finländska vi:et.

Efter denna regeringsperiod finns det garanterat många människor i Finland som funderar på om de är välkomna och om det lönar sig att bygga en framtid i detta land.

”Norrmän tror på Gud, Allah, allting och ingenting.”

Efter denna regeringsperiod finns det garanterat många människor i Finland som funderar på om de är välkomna och om det lönar sig att bygga en framtid i detta land. I det ekonomiska och demografiska läge som Finland befinner sig i behöver vi alla tänkbara människor som är villiga att bo och arbeta i vårt lilla land. Då kan vi inte normalisera en retorik som riktar sig mot olika minoriteter.

”Norrmän är tjejer som tycker om tjejer, killar som tycker om killar, och tjejer och killar som tycker om varandra.”, sade kung Harald också.

Debatten om vem som är finländsk är ändå spännande och komplex. Handlar det om medborgarskap, var man är född, kultur, språk eller bakgrund? Det finns inte direkt några enkla svar men i grund och botten handlar det om var man själv känner att man hör hemma och om samhället är berett att erkänna det. Men att generalisera och antyda att alla som har en viss religion eller hudfärg per automatik aldrig kan bli fullt ut finländska är att gå alldeles för långt.

Som finlandssvenskar ska vi dessutom vara extra eftertänksamma i vad vi accepterar. De nationalistiska vindarna kan förr eller senare också slå mot oss. Man kan leka med tanken: hur hade reaktionerna från de övriga regeringspartierna sett ut om de senaste årens sannfinländska utspel hade handlat om finlandssvenskar?

“Norge är ni, Norge är vi.”

Samhället blir starkare när fler känner att de hör hemma här.

De bästa nationalisterna bygger inte sin nationalism på att någon måste stå utanför för att andra ska känna gemenskap. Samhället blir starkare när fler känner att de hör hemma här. Det förstod kung Harald. Dessvärre är det en insikt som uppenbarligen inte alla har fått.

Här kan du läsa fler kolumner av Elias Lindroos.