Åt rätt håll

Det finns ett gammalt talesätt som säger att fördelen med pessimism är att pessimisten antingen får rätt eller blir positivt överraskad. I den offentliga debatten kan det ibland kännas som om vi fastnat i just det förhållningssättet.

Problemen beskrivs ingående, medan tecken på att utvecklingen faktiskt går åt rätt håll lätt hamnar i skymundan.

Ingen kan förneka att Finland har haft tuffa år.

Rysslands anfallskrig mot Ukraina förändrade Europas säkerhetspolitiska karta över en natt. Inflationen steg, räntorna följde efter och den ekonomiska tillväxt som många väntat på lät vänta på sig. Samtidigt har staten tvingats lägga betydligt mer pengar på både försvar och på ränteutgifter – utgifter som inte här och nu stärker välfärden, men som ändå måste betalas.

Det är också mot den bakgrunden regeringens ekonomiska politik ska bedömas.

Vi har under lång tid levt med ett strukturellt underskott. Det är inte nånting som uppstod under den här regeringsperioden och det är heller inget som bara försvinner av sig själv.

Tvärtom har många regeringar, oberoende av politisk färg, vetat att svåra beslut förr eller senare måste fattas. Frågan har egentligen aldrig varit om anpassningar behövs, utan när man blir tvungen att göra dem.

Därför är det också värt att lyssna på dem vars uppgift är att analysera ekonomin utan partipolitiska glasögon.

Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har bedömt att regeringens finanspolitik i huvudsak varit rätt dimensionerad och konstaterat att det inte är uppenbart att åtstramningen hade kunnat tajmas nämnvärt bättre. Den bedömningen försvinner lätt i den dagliga politiska debatten, men den är viktig.

Det betyder inte att varje enskild reform varit perfekt. Så fungerar inte ekonomisk politik.

När ett budgetunderskott ska minskas handlar det om svåra avvägningar, där olika mål ibland står mot varandra. Kritik är både naturlig och nödvändig. Men också helhetsbilden måste få plats i diskussionen. Och den bilden ser faktiskt något ljusare ut än för bara ett år sedan.

Inflationen har dämpats. Räntorna har börjat sjunka. Flera indikatorer pekar mot en försiktig återhämtning. De senaste tillväxtsiffrorna har varit mer uppmuntrande än många väntade sig, samtidigt som företag åter börjar planera investeringar som tidigare lagts på is.

inland behöver en ekonomisk politik som håller längre än en valperiod. Företag som överväger att investera, människor som funderar på att starta företag eller köpa en bostad och unga som väljer utbildning behöver kunna lita på att riktningen inte ändras vart fjärde år.

Ekonomin förändras inte från en dag till en annan. Regeringens reformer av arbetsmarknaden, satsningar på forskning och utveckling och en mer konkurrenskraftig beskattning är beslut vars fulla effekter syns först om flera år.

Just därför är långsiktigheten så viktig. Investeringar görs inte utifrån rubriker en enskild vecka eller månad, utan utifrån tilltron till att spelreglerna består.

Kanske är det också därför den politiska diskussionen förändrats. När oppositionen presenterat sina egna budgetalternativ har det blivit tydligt att de stora ekonomiska realiteterna delas av betydligt fler än vad den dagliga debatten ger intryck av. Skillnaderna handlar fortfarande om prioriteringar och vägval, men betydligt mindre om behovet av att få de offentliga finanserna på en hållbar bana.

Det ser jag som en positiv signal.

Finland behöver en ekonomisk politik som håller längre än en valperiod. Företag som överväger att investera, människor som funderar på att starta företag eller köpa en bostad och unga som väljer utbildning behöver kunna lita på att riktningen inte ändras vart fjärde år.

Finland har många styrkor som vi ibland tar för givet. Vi har en hög kompetens, starka institutioner, ett samhälle som bygger på tillit och en energiproduktion som ger industrin goda konkurrensförutsättningar. Vi ligger långt framme inom forskning och innovation och har goda möjligheter att dra nytta av den gröna omställningen och den elektrifiering som kommer av den.

Det betyder inte att arbetet är klart. Tvärtom. Men det betyder att vi också har anledning att tala om det som faktiskt går åt rätt håll. Framtidstro skapas inte genom att blunda för problemen, den skapas genom att ha modet att lösa dem. Men också genom att våga se de framsteg som görs längs vägen.

Här kan du läsa fler kolumner av Anders Adlercreutz.