Standardspråk eller dialekt?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Människan bedöms efter sitt språk. Frågar man en vanlig talare om detta med språk får man höra en hel samling uppfattningar och klichéer, allmänna sanningar som vi vilar oss i.
Dit hör språk och social klass. Klass kan uttryckas genom dialekt och regionalt språk eller så genom ett standardlikt finare språk. Det är en verklighet. Olika slags svenska har olika social status.
Språkforskarna Saara Haapamäki och Sarah Wikner, Åbo Akademi, har tagit fram hur dialekt och landsbygd ger lägre social status medan ett standardspråk länkat till till exempel Helsingfors ger högre (artikel i Språkbruk 4/6 –26). Ämnet är centralt.
En annan verklighet är det demokratiska ideal som språkvetare och modersmålslärare försökt pränta in. Talet ska ligga nära skrift och vara maximalt förståeligt. Dialekt/region ska ses som något vackert och bör omhuldas.
Språk och klass är nästan ett opassande begrepp. Man betonar att ungdomsspråk, invandrarspråk och blandspråk kan vara kreativa och intressanta åtminstone i sin egen miljö.
Å ena sidan är allas språk lika mycket värt och å andra sidan uppskattas inte allt språk. Oberoende av välvilliga språkvetare är det svårt med dialekt i radio och tv.
Den underliggande idén är att alla har rätt att tala som dom kan och vill. Men samtidigt finns det ett tryck på att man ska kunna uttrycka sig klart och begripligt.
Vem klarar det bäst? Ofta nog de med bildningstradition i hemmet. Eller de med läsintresse, studier och vana med olika situationer. Därtill kommer förstås vissa personligheter med en gudabenådad svada frikopplad bokspråkets bojor.
Här blir det ett spänningsfält. Å ena sidan är allas språk lika mycket värt och å andra sidan uppskattas inte allt språk. Oberoende av välvilliga språkvetare är det svårt med dialekt i radio och tv.
Megakända undantag som bekräftar regeln är en gotländsk komiker som Babben Larsson i Sverige eller humorgruppen KAJ i Finland.
Man kan också se på språk och klass med lite modern respektlöshet. Den framgångsrika företagaren/dagens tjej: Än sen att mitt språk inte visar på högre socialgrupp och en bunt examina. Jag skiter blankt i hur det låter. Jag är duktig på mitt företag och pengarna rullar in. Jag talar som jag vill …
Tillsvidare, ville språkvetaren tillägga. Människan förändras och språket med henne.
Här kan du läsa fler kolumner av Leif Höckerstedt.