En time-out och skolro för Kimitoön
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På Kimitoön råder en märklig situation. Den finskspråkiga lågstadieskolan planeras att delas upp i tre delar: årskurserna 1–2 skulle flytta till Silva daghem, årskurserna 3–4 till Amosparkens skola och årskurserna 5–6 skulle bli kvar i den nuvarande centralskolan.
Motiveringarna verkar ändras i snabb takt. Till en början var målet att öka den levande tvåspråkigheten genom att föra samman barn från de olika språkgrupperna, med de yngsta som utgångspunkt.
Senast uttryckte bland annat den finskspråkiga skolsektionen sin oro över att lågstadiebarnens trygghet på något sätt skulle vara hotad om det också finns äldre barn i samma byggnad.
I vilket fall som helst är brådskan stor, och barnen i centralskolan skulle flyttas till andra lokaler redan nästa höst.
Man kan bara spekulera i motiven, eftersom kommunen inte informerar öppet och kommuninvånarna får leta efter information i bisatserna i föredragningslistor och protokoll. Om något kommuniceras är det främst ett oreserverat beröm av de egna besluten.
Det är känt att skolcentrums byggnad är i dåligt skick. Förhoppningsvis är det inte dålig inomhusluft som ligger bakom den snabba flytten, eftersom en stor grupp barn ändå skulle bli kvar i lokalerna.
Ett nytt skolcentrum håller på att byggas i Amosparken och kan stå klart senast omkring 2029. Åtminstone officiellt har det ännu inte fattats något beslut om vilka elever som ska gå där, men avsikten är att ersätta den nuvarande skolbyggnaden i Kimito centrum, som är i dåligt skick.
Föräldrarnas oro för skolorna är ett ständigt återkommande och självförvållat problem på Kimitoön. Samtidigt försvagas kommunens dragnings- och kvarhållningskraft, eftersom barnens skola är en central faktor när familjer väljer bostadsort.
Lösningen är enkel: Låt situationen förbli som den är. Lägg inte ner eller splittra några skolor nu, utan när den nya skolan står klar flyttar eleverna från det nuvarande skolcentrumet dit.