Svenskan är större än ett parti
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nils Torvalds kandidatur för SFP är på många sätt ett intressant tecken i tiden (19.8.2026). Han konstaterar att missnöjet med SFP:s regeringsmedverkan är stort i Åboland och han riktar själv skarp kritik mot den politik regeringen fört.
Det är lätt att förstå. SFP har varit med om att genomföra nedskärningar i den sociala tryggheten och välfärden som drabbat många hårt. Därtill har regeringen drivit en politik som försvagat medborgarsamhället, vilket givetvis är ytterst oroväckande också för det svenska i Finland.
För att inte tala om att Sannfinländarnas till och med rasistiska framtoning har blivit ett pris att betala för högerregeringens överlevnad.
Jag delar inte Torvalds slutsats att SFP är den enda realistiska garanten för svenskans ställning i Finland och Egentliga Finland. Tvärtom finns det ett grundläggande problem i föreställningen att svenskans politiska inflytande skulle vara beroende av ett enda partis valframgång.
Svenskfinland är politiskt mångfacetterat och svenskspråkiga väljare ska inte behöva välja mellan att försvara sina språkliga rättigheter och att rösta enligt sin övertygelse i frågor om välfärd, ekonomi, klimat eller arbetsliv.
Därför behövs starka svenskspråkiga röster också i andra partier. Inom Vänsterförbundet vill vi visa att det går att förena ett konsekvent försvar av svensk service, utbildning och kultur med en politik för större jämlikhet och en stark välfärdsstat.
Det är också ett svar till de många väljare som känner sig främmande inför SFP:s deltagande i den nuvarande regeringen. Man behöver alltså inte välja mellan svenskans ställning och motstånd mot en politik som ökar klyftorna.
Det svenska blir inte starkare av att vara beroende av ett enda parti, speciellt inte om partiet i fråga medverkar i regeringar som den nuvarande. Demografiska förändringar borde även göra det självklart att svenskan vinner när svenskan är en självklar del av hela det politiska livet – och när svenskspråkiga väljare har verkliga politiska alternativ.